Olympiska vinterspelen
Wikipedia
Olympiska vinterspelen, vinter-OS, är olympiska spel som hålls vart fjärde år. Kraven för att en sport skall vara vinterolympisk gren är att den utövas på snö och/eller is, samt utövas på organiserad nivå på minst tre av Jordens fem av människor befolkade världsdelar.
[redigera] Historisk bakgrund
Den första vintersporten vid ett olympiskt spel fanns redan med vid sommar-OS i London 1908. Det var konståkning som stod på programmet och Sverige lyckades ta hem samtliga medaljer: Ulrich Salchow tog guld, Richard Johansson silver, och Per Thorén fick brons.
Frågan om att arrangera olympiska spelen även vintertid väcktes vid IOKs möte i Budapest 1911. Tanken var att Sverige som genom Stockholm skulle arrangera de olympiska sommarspelen 1912 även skulle arrangera de första olympiska vinterspelen den påföljande vintern 1913. Dessa skulle integreras med de Nordiska spelen - ett vinterspel som arrangerats i de nordiska länderna sedan 1901. De svenska delegaterna Viktor Balck (ordförande för Stockholms OSs organisationkommittée) och Clarence von Rosen motsatte sig dock detta, och planerna om olympiska vinterspel sköts på framtiden.
[redigera] Spelen
[redigera] Chamonix 1924
Slutligen blev dock rösterna för olympiska vinterspel så starka att IOK vid möte i Lausanne 1921 beslutade att Frankrike skulle vara värd för de olympiska sommarspelen i Paris 1924 och även samma år arrangera olympiska vinterspel. Första vinter-OS hölls därmed 1924 i Chamonix i Frankrike, och kallades då "Internationella vintersportveckan". Den franska staden i Haute-Savoie gästades mellan 25 januari och 5 februari av mer än 200 idrottare från 16 nationer som också tävlade i 16 grenar. Första tävlingen var 500 skridsko som vanns av Charlie Jewtraw från USA. De finska och norska deltagarna dominerade tävlingarna.
[redigera] St Moritz 1928
Den klassiska sportorten stod som värd för spelen 1928. Tävlingarna avgjordes mellan 11 februari och 19 februari. Curling och skidskytte hade tagits bort från programmet. Skeleton kom som ny gren. Varmt väder dag 4 gjorde att man blev tvungna att avbryta efter 5 par.
[redigera] Lake Placid 1932
1932 kom spelen till Nordamerika och Lake Placid, New York, USA. Antalet deltagare var mindre än tidigare beroende på det långa avståndet för de dominerande européerna. Ännu ett varmt spel, man var tvungen att förlänga spelen 2 dagar för att kunna genomföra riktiga tävlingar. Man startade 4 februari och avslutade 15 februari. Eddie Eagan, som vann i boxning 1920 var med i vinnande boben. Han blev därmed först att vinna guld i både sommar- och vinterspel, en bedrift han fortfarande är ensam om.
[redigera] Garmisch-Partenkirchen 1936
De bayerska tvillingstäderna organiserade tillsammans spelen 1936 mellan 6 februari och 16 februari. Utförsåkning introducerades och skidlärare förbjöds delta eftersom de betraktades som professionella. Detta ledde till att de schweiziska och österrikiska åkarna bojkottade spelen. Här åktes också stafett i längdskidåkning för första gången.
[redigera] Andra världskriget 1940-1944
Kriget avbröt raden av spel. Tävlingarna 1940 skulle ha hållits i Sapporo, Japan. Spelen ställdes in tidigt efter Japans attack på Kina. IOK frågade St. Moritz om de kunde arrangera ytterligare tävlingar men gräl mellan arrangörerna och IOK resulterade i att man aldrig fick uppdraget. Garmisch-Partenkirchen anmälde så intresse. Spelen ställdes slutligen in i november 1939 efter Tysklands inmarsch i Polen två månader tidigare.
1944 hade man planerat att genomföra tävlingarna i Cortina d'Ampezzo. Allt ställdes in sommaren 1941 mitt i brinnande krig.
[redigera] St Moritz 1948
Schweiz hade varit neutrala under kriget och det besutades att de skulle arrangera spelen för andra gången 1948. 28 länder tävlade mellan 30 januari och 8 februari. Deltagare från Japan och Germany inbjöds inte. Skeleton stod åter på programmet, men togs också bort efter tävlingarna med hänvisning till skaderisken.
[redigera] Oslo 1952
Spelen kommer till Norden och skidåkningens vagga, Norge. Oslo arrangerar spelen med invigning 14 februari och avslutning 25 februari 1952. Elden tändes i Telemark i spisen hos skidpionjären Sondre Nordheim. Programmet hade nu utökats med längdskidåkning för kvinnor och storslalom presenterades. Bandy spelades som uppvisning. Tyskland deltog för första gången på 16 år, representerade av Västtyskland.
[redigera] Cortina d'Ampezzo 1956
1956 stod Cortina som värd för spelen vilka genomfördes mellan 26 januari och 5 februari. Spelen var de första som sändes via television. Sovjetunionen deltog för första gången och vann flest medaljer.
[redigera] Squaw Valley 1960
Orten stod tom när man i slutet av 1950-talet beslutade att ge spelen till Squaw Valley. Skridskobanor, hotell, skidliftar, allt fick uppföras. Tävlingarna genomfördes på nyfallen snö 18 februari till 28 februari 1960. Bob togs aldrig upp efterom endast 9 nationer anmält sig. Skidskytte presenterades och damerna tävlade i hastighetsåkning på skridsko för första gången.
[redigera] Innsbruck 1964
Tyrolestaden var värd vid spelen 1964. Återigen var snötillgången dålig och den österrikiska armén fick kallas in för att frakta snö till anläggningarna. Bob återkom som gren och nya delgrenar introducerades inom backhoppning och damernas längdskidåkning. Rodel togs upp på programmet.
[redigera] Grenoble 1968
För första gången tävlar Östtysklad och Västtyskland som egna nationer i samma spel. Tidigare hade man haft kombinerat tyskt lag. Ny gren var stafett i skidskyttet. Under spelen görs också de första doping- och könstesten.
[redigera] Sapporo 1972
Nu hölls spelen i Asien. Sapporo stod värd. Stor fråga var professionalismen, IOK:s ordförande Avery Brundage hotade att stänga av flera utförsåkare. Till slut blev det bara Karl Schranz, som hade tjänat mest pengar på tävlandet. Här åkte man också för sista gången på skidor helt gjorda av trä.
[redigera] Innsbruck 1976
Spelen skulle egentligen ha avgjorts i Denver, Colodado, USA, men innevånarna hade protesterat så kraftigt mot planerna att man avbröt planerandet redan 1972. Tidigare hade [Whistler]], British Columbia, Kanada ansökt om spelen och budet gick till dem men den nya regeringen i delstaten tackade nej. Insbruck fick arrangemaget för andra gången. Nya grenar var isdans och 1 000 m herrar skridsko.
[redigera] Lake Placid 1980
Spelen återvänder till USA och staten New York. Kina gjorde debut vilket gjorde att Taiwan beordrades tävla under nytt namn vilket de vägrade att göra och de bojkottade spelen.
[redigera] Sarajevo 1984
Överraskningen Sarajevo arrangerade spelen och är fortfarande de enda spelen som organiserats i det gamla "östblocket". Ingen jugoslav hade tidigare tagit medalj vilket dock Jure Franko ändrade på med en silvermedalj i storslalom. Damerna fick en ny gren, 20 km längdåkning på skidor.
[redigera] Calgary 1988
Staden i Alberta, Kanada genomförde de första längre tävlingarna. Arrangemanget hade växt så att man nu behövde 16 dagar för att kunna genomföra allt. Nytt var skridsko tävlingar på kort bana (shorttrack) och freestyle, båda uppvisningsgrenar.
[redigera] Albertville 1992
Sista gången vinterspelen avgjordes samma år som sommarspelen var i franska regionen Haute Savoie och staden Albertville som egentligen bara var värd för 18 grenar. Uppvisningsgrenarna från 1988 var nu med som fullvärdiga grenar och damerna fick tävla i skidskytte. Curling var uppvisningsgren. Splittringen av "östblocket" medförde att en mängd nya nationer deltog. De baltiska starena deltog var för sig medan övriga fd Sovjetrepubliker tävlade under gemensamt namn, OSS. Första medaljen till en delatagre från södra halvklotet delades ut, Annelise Coberger tog medalj i damernas slalom.
[redigera] Lillehammer 1994
Norge stod värd igen, denna gång i Lillehammer. Efter ett tidigare beslut hölls spelen redan 2 år efter de förra och inte samma år som sommarspelen. Programmet hade utökats ytterligare. En mängd nya stater deltog och Sverige vann guld i ishockey efter en nästan straff av Peter Forsberg.
[redigera] Nagano 1998
2 000 deltagare hade spelen i japanska Nagano vilket var nytt rekord. Nya sporter på programmet var snowboard och curling. Damerna premiärspelade ishockey och herrarnas turnering tillät för första gången professionella att delta. USA och Kanada var favoriter men Tjeckien vann slutspelet.
[redigera] Salt Lake City 2002
De 19:e olympiska vinterspelen hölls i Salt Lake City, Utah, USA. Strax före invigningen fann man att organisatörerna hade mutat delegater i IOK och flera fick avgå till följd av utredningen. Skeleton kom tillbaka som gren andra sporter fick nya delgrenar. Säkerhetsarrangemangen var rigorösa efter terroristattacken 11 september 2001. Den mest osannolika guldmedaljen togs vid spelen. Vid 1000 m short track klarade inte australiern Steven Bradbury sig vidare, men efter en diskvalificering kom han till final som siste man. De fyra andra skridskoåkarna kolliderade så illa att Bradbury ohotad kunde åka i mål som guldmedaljör.
[redigera] Turin 2006
Spelen nådde Italien igen. Sverige nådde stora framgångar i sprintskidåkning, alpint, ishockey och skidskytte.
[redigera] Framtiden
[redigera] 2010
År 2003 röstade IOK fram Vancouver att hålla spelen 2010.
[redigera] 2014
Avgörandet av vilken stad som ska få arrangemanget 2014 står mellan:
[redigera] Arrangörsorter
Klicka på årtalet för information om tävlingarna och på orts- eller statsnamnen för närmare information om dessa.
- 1924 - Chamonix, Frankrike
- 1928 - St. Moritz, Schweiz
- 1932 - Lake Placid, New York, USA
- 1936 - Garmisch-Partenkirchen, Tyskland
- 1948 - St. Moritz, Schweiz
- 1952 - Oslo, Norge
- 1956 - Cortina d'Ampezzo, Italien
- 1960 - Squaw Valley, Kalifornien, USA
- 1964 - Innsbruck, Österrike
- 1968 - Grenoble, Frankrike
- 1968 - Sapporo, Japan
- 1976 - Innsbruck, Österrike
- 1980 - Lake Placid, New York, USA
- 1984 - Sarajevo, Jugoslavien, nu Bosnien och Herzegovina
- 1988 - Calgary, Alberta, Kanada
- 1992 - Albertville, Frankrike
- 1994 - Lillehammer, Norge
- 1998 - Nagano, Japan
- 2002 - Salt Lake City, Utah, USA
- 2006 - Turin, Italien
- 2010 - Vancouver, British Columbia, Kanada (kommande beslutat spel)
- 2014 - ort ej utvald ännu, beslut tas i juni 2007
[redigera] Medaljligan
| Medaljfördelning under vinter-OS sedan 1924 |  |
||||
|---|---|---|---|---|---|
| Placering | Nation |  Guld |
 Silver |
 Brons |
Totalt |
| 1 |  Norge |
98 | 100 | 85 | 238 |
| 2 |  Sovjetunionen |
79 | 57 | 59 | 195 |
| 3 |  USA |
78 | 81 | 59 | 218 |
| 4 |  Tyskland |
69 | 66 | 46 | 181 |
| 5 |  Österrike |
51 | 64 | 70 | 185 |
| 6 |  Sverige |
46 | 33 | 45 | 124 |
| 7 |  Finland |
42 | 57 | 52 | 151 |
| 8 |  Kanada |
39 | 38 | 43 | 120 |
| 9 |  Östtyskland |
39 | 36 | 35 | 110 |
| 10 |  Schweiz |
37 | 37 | 43 | 117 |
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
[1] Olympiska rörelsen
[2] Sveriges Olympiska Kommitté
 |
Olympiska vinterspelen | |
| 1924 | 1928 | 1932 | 1936 | 1948 | 1952 | 1956 | 1960 | 1964 | 1968 | 1972 | 1976 | 1980 | 1984 | 1988 | 1992 | 1994 | 1998 | 2002 | 2006 | 2010 | ||
