Nikola I
Wikipedia
Nikola I, född 8 oktober 1841, död 1 mars 1921; furste av Montenegro 1860 och landets förste och ende kung från 1910. Han var brorson till Danilo I och son till storvojdoven (=landshövdingen) Mirko Petrovitj och Stana Martinovitj.
Åren 1858-1860 studerade han i Paris.
Under hans regeringstid förbättrades landets hälsovård och undervisning. Under första världskriget kapitulerade han i januari 1916 för Österrike-Ungern och flydde till Italien. Hans anbud om separatfred skadade hans anseende bland bundsförvanterna och efter vapenstilleståndet den 11 november 1918 införlivades landet med Serbien.
Nikola slutade sina dagar i landsflykt; han avled i Antibes på Franska rivieran och begrovs i San Remo. 1989 blev hans kvarlevor (jämte drottning Milena och prinsessorna Xenia och Vera) flyttade till Ciparkapellet i Montenegros gamla huvudstad Cetinje.
Han åtnjöt högt anseende som skald, bl.a. genom diktsamlingen Hajdano, som är en romantisk hjältedikt från kriget mot turkarna på 1880-talet.
Nikola I var far till tolv barn, nio döttrar och tre söner. Av flickorna gifte sig Zorka (1864-1890) med Peter I av Serbien och Elena (1873-1952) med Viktor Emanuel III av Italien.
Hans son Danilo (1871-1939) lät efter faderns död utropa sig till kung, men efter endast några dagar avsade han sig tronanspråken till förmån för sin brorson Mikael (1908-1986).
Mikael var åren 1941-1949 gift med Geneviève Prigent. Deras son Nikola Petrović-Njegos (född 7 juli 1944) är Montenegros nuvarande tronpretendent. Han är bosatt i Paris, där han arbetar som arkitekt. Gift sedan 1976 med Francine Navarro (född 1950) och har två barn, dottern Altinai (född 1977) och sonen Boris (född 1980).
