Nicolaus Olai Bothniensis
Wikipedia
Nicolaus Olai Bothniensis, född ca 1550 i Piteå, död 18 maj 1600 i Uppsala. Ärkebiskop, teolog.
Nicolaus Olai Bothniensis var troligen son till kaplanen Olaus i Piteå. Studier i Rostock och därefter lärare vid Stockholmskollegiet där han verkade för en ortodox reorganisaton. Mellan 1589 och 1592 satt Nicolaus Olai Bothniensis i fängelse för att han trotsat Johan IIIs försök att återinföra katolicismen. Vid kungens död blev han dock frisläppt, och utnämnd till professor i exegetik och hebreiska vid Uppsala universitet. Mellan åren 1593 och 1599 var han domprost i Uppsala. Han valdes till ärkebiskop vid Abraham Angermannus avsättning 1599 men hann aldrig tillträda tjänsten innan han dog.
I teologiskt avseende hade Nicolaus tydligt funnit en inspiration i Rostocks ortodoxi. Han var en framstående författare av teologisk litteratur och var den stora auktoriteten i Uppsala mötes utformning, där han på den andra dagen utsågs till ordförande. Vid mötets slut sammanfattade han det med orden: "Nu är Sverige blivet en man, och alla hava vi en Herre och en Gud". Bland hans skrifter kan nämnas Theses de Sacra Scriptura (1584).
Även som politiker gjorde Nicolaus insatser, då han tog parti för Karl IX och var ledare för bondetåget i Roslagen där Sigismunds Arvid Eriksson Stålarm d.y. besegrades.
Gift 1598 med Elisabet Grubb från den s.k. Bureätten. Hustrun gifte som änka om sig med domprosten Claudius Opsopeus. En dotterson adlades under namnet Burensköld. En annan dotter var gift med Johannes Rudbeckius. Ett barnbarnsbarn var gift med ärkebiskopen Johan Baazius d.y..
Då han på sin dödsbädd var omgiven av flera präster, skall han uppmanande ha sagt till dem att "/.../ samvetsgrant sköta sitt kall som att vakta sig för papisternas och kalvinisternas villfarelser." (http://runeberg.org/svkyrhis/1/0137.html).
 Sveriges ärkebiskopar |
|---|
|
Företrädare | Efterträdare |
