New York Rangers
Wikipedia
| New York Rangers | |
|
|
|
| Grundad | |
| Hemort | New York |
| Hemmarena | Madison Square Garden (18 200) |
| Coach | Tom Renney |
| Farmarlag | Hartford Wolf Pack |
| Meriter | |
| Stanley Cup-vinster | 4 (1928, 1933, 1940, 1994) |
| Stanley Cup-finaler | 9 (1928, 1929, 1932, 1933, 1940, 1972, 1979, 1950, 1994) |
| Presidents' Trophy | 2 (1992, 1994) |
New York Rangers är ett lag i NHL.
Det grundades 1926 och räknas som ett av Original Six-lagen. De övriga är Chicago Blackhawks, Montreal Canadiens, Toronto Maple Leafs, Boston Bruins och Detroit Red Wings.
I New York Rangers spelade Ulf Sterner när han blev den förste europé att spela i NHL. Rangers är också den NHL-klubb som har haft flest svenska spelare genom tiderna.
Innehåll |
[redigera] Några spelare i Rangers histora
|
|
[redigera] Retired Numbers
För att hedra lagets stjärnor får ingen annan spelare i laget använda följande nummer:
- 1 Ed Giacomin
- 7 Rod Gilbert
- 11 Mark Messier (hedrades den 12 januari 2006 i en match mellan Rangers och Edmonton Oilers)
- 35 Mike Richter
- 99 Wayne Gretzky (gäller för hela ligan)
[redigera] Rangers historia
Början på historien om New York Rangers börjar i Texas. En man vid namn "Tex" Richards levde som Ranger, alltså ridande polis. "Tex" flyttade till New York där han fick planer på att starta ett hockeylag för NHL. Laget började i media kallas "Tex' Rangers". Laget hade en ridande polis som symbol, men så småningom ändrades namnet till New York Rangers, och loggan blev istället en blå-vit-röd polissköld med lagets namn. Den viktigaste kuggen i lagbygget blev Lester Patrick. Han blev tränare, manager, spelare målvakt och så småningom ägare till klubben. Inträdet i NHL kom 1926 och man spelade i Madison Square Garden. Succén kom mycket tidigt. Redan 1928 kom en Stanley Cup-vinst och New York Rangers hade presenterar sig för hockeyvärlden
[redigera] Rangers på 1930-talet
På 30-talet fick Rangers vara med om en till Stanley Cup-seger. Den kom 1933. Lester Patrick var fortfarande kvar i klubben, och förutom at vara spelare brukade han hoppa in i målet. Det hände på den här tiden allt för ofta att målvakterna skadades av puckar som kom flygande i 150 km/h rakt emot deras oskyddade ansikten. Detta avskrämde dock inte Patrick. Men laget hade även en del andra stora namn i hockeyhistorien, tex Lynn Patrick , Frank Boucher och Bryan Hextall
[redigera] Rangers på 1940-talet
Andra Världskriget innebar inte bara problem i Europa. Många unga amerikaner fick rycka in i kriget, och detta innebar stora problem för Rangers. Större delen av laget deltog i kriget, vilket gjorde att laget fick kalla in många unga, oprövade spelare. När kriget var slut kom en del tillbaka, men någr av spelarna låg kvar på slagfälten i Europa och Japan. Några av de nyintagna spelarna slog dock rätt bra i NHL. Målvakten Chuck Rayner blev vald till ligans Mest Värdefulla Spelare 1950. Från och med säsongen 1942-43 fans det endast sex lag i NHL. Dessa var New York Rangers, Chicago Blackhawks, Boston Bruins, Toronto Maple Leafs, Detroit Red Wings och Montreal Canadiens. Ända fram till 1967 var dessa de enda i ligan, och lagen kallas idag "The Original Six". Precis innan kriget hade dock laget lyckats ta hem sin 3:e Stanley Cup. 1940 kom den men pga en del tvivelaktiga användningsområden av pokalen (enligt rykten bla. hö-balja till en spelares häst samt askkopp) så lades en förbannelse som sade att Rangers aldrig mer skulle vinna Stanley Cup. Denna kom inte att brytas inte förrän 1994.
[redigera] Rangers på 1950-talet
Laget hade inga riktiga framgångar under 1950-talet, trots att de hade flera superstjärnor i laget. Däribland hade de stjärnmålvakten Ed Giachomin och lagkaptenen Andy Bathgate som än i dag har rekordet för flest poäng under karriären av en Rangers-spelare. Laget lät sina spelare mogna i farmalagen, troligtvis för länge, innan de kom upp i NHL.
[redigera] Rangers på 1960-talet
Från 1966-67 och framåt lyckades Rangers att ta sig till slutspel nio år i rad, vilket de var ensamma om under denna perioden. Rangers-backen Harry Howell blev årets back, och General Manager Emile Francis gjorde en djärv satsning: Han fick över Ulf Sterner till Nordamerika, och när han spelade sin första match blev han den första europén i ligan. Sterner spelade bara några matcher, utan några poäng, men en ny epok med européer hade startat.
[redigera] Rangers på 1970-talet
Under 70-talet var det WHA-ligan som tog de största stjärnorna. Men när ligan splittrades 1979, och alla spelarna i den ligan behövde nya klubbar, och naturligtvis kom vissa till Rangers. Bland dessa var Ulf Nilsson, Anders Hedberg och Phil Esposito ). Esposito har aldrig tyckt om svenskar, och var därför inte så glad över att spela med dessa två. Han ansåg att svenskar spelar för feg ishockey och myntade uttrycket "Chicken Swedes". Ett uttryck som han på senare år har fått äta upp flera gånger om. 1979 kom laget till Stanley Cup-final, för att förlora mot Montreal Canadiens.
[redigera] Rangers på 1980-talet
De två svenskarna Anders Hedberg och Ulf Nilsson kom under början av 80-talet att vara mycket framgångsrika tillsammans. Rangers tog aldrig någon stor seger under detta årtionde. Istället tog ärkerivalerna New York Islanders fyra raka Stanley Cups under åren 1980-83. Men det var det forna WHA-laget Edmonton Oilers som kom att dominera NHL på 80-talet. Spelare som Wayne Gretzky, Mark Messier, Jari Kurri, Kevin Lowe, Adam Graves, Jeff Beukeboom och Esa Tikkanen tog Oilers till otroliga höjder. Men faktum är att alla de uppräknade spelarna kom att spela för Rangers under 90-talet! Lagets bästa spelare under 80-talet var nog målvakten John Vanbiesbrouck , som utnämndes till bästa målvakten i NHL 1986, året efter Flyers´ Pelle Lindbergh fick trofén. Men Rangers hade också många svenskar i laget, bland andra Tomas Sandström, Jan Erixon och Kjell Samuelsson. Andra stjärnor som märktes var Mike Gartner, Marcel Dionne och James Patrick
[redigera] Rangers på 1990-talet
Rangers hade fått en ny General Manager vid namn Neil Smith. Han använde sin plånbok, mer än spelsinne när han köpte spelare. Men i början av 90-talet köpte han både Adam Graves och Mark Messier, som kom att betyda mycket för laget. På målvaktssidan hade den unga Mike Richter kommit upp och hotade Vanbiesbrouck som förstamålvakt. Under ett år stod de i mål praktiskt taget varannan match. Till NHL´s expansion 1993 var Smith tvungen att välja mellan de två, och det blev Richter som fick stanna kvar. 1994 blev ett av Rangers bästa år någonsin. De dominerade i grundserien men i slutspelet gick de inte lika snabbt fram. Men de tog sig ändå till final, och med Messier, Graves, Richter och framförallt Brian Leetch tog laget sin fjärde Stanley Cup någonsin, och detta 54 år efter sin senaste. Leetch blev mest värdefulla spelare i slutspelet, och sen hölls det en parad på Broadway, som New York-borna sent kommer att glömma. Neil Smith köpte många superstjärnor under 90-talet, men de nästan ingen av de stannade så länge i klubben. När världen genom tiderna bästa hockey spelare Wayne Gretzky kom till klubben 1996 trodde många att nya stordåd var på gång. Men Gretzky var på slutet av sin karriär, och när Messier lämnade laget året senare började det att gå utför. När Gretzky med # 99 på ryggen slutade med hockeyn 1999 hade Rangers missat slutspel för andra året i rad.
[redigera] Rangers på 2000-talet
2000-talet har varit ett av de sämsta årtionderna för Rangers. Trots att Mark Messier kom tillbaka, och att man införskaffat storstjärnor som Eric Lindros, Jaromir Jagr och Pavel Bure så dröjde det till 2006 innan laget tog sig till slutspelet. Målvaktsproblemet styrde början av 2000-talet när Mike Richter var skadad till och från. Målvakter som Mike Dunham, Guy Herbet och Kirk McLean avlöste varandra. Nu satsar Rangers ungt och har inför framtiden svenske stjärnskottet Henrik Lundqvist. Han debuterade säsongen 2005-2006 och denna blev en framgång för Rangers. Laget kom till slutspel för första gången på nio år, och Jaromir Jagr var länge med i toppen av NHL:s poängliga. Han är en av flera tjeckiska spelare som spelar i laget från och med säsongen 2005/2006.
