Lend-Lease Act
Wikipedia
Lend-Lease Act, eller låne- och uthyrningslagen, var en amerikansk lag som antogs den 11 mars 1941, under andra världskriget. Syftet var att möjliggöra för USA att trots att landet var neutralt kunna överföra strategiskt viktiga råvaror och krigsmateriel, till exempel aluminium och fordon som Ford GPA, till Storbritannien och sedermera Kina och Sovjetunionen, antingen som lån eller mot kontant betalning via till exempel guld. Efter att USA blivit en öppet krigförande part i december 1941 utsträcktes programmet till att gälla alla allierade länder. Den största delen av leveranserna gick till Storbritannien (63 procent) och Sovjetunionen (22 procent).
Under kalla kriget rådde delade meningar om i hur stor utsträckning det amerikanska biståndet var en förutsättning för Sovjetunionens seger över Hitlertyskland. Så här lite senare har positionerna makat ihop sig något. Det ska emellertid påpekas att leveranserna inte i första hand gällde direkt krigsmateriel, utan till största delen var råvaror, transportfordon, bränsle och livsmedel. Av mycket stor vikt var radio-apparater, aluminium, högoktanigt flygbränsle, lokomotiv, mat och lastbilar. Efter andra världskriget skickade Sovjetunionen många lånade lastbilar till Vladivostok, skrotade dem och skeppade dem tillbaka till utlånaren.
När programmet upphörde i september 1945 hade totalt 38 länder erhållit materiel och råvaror till ett värde av mer än 49 miljarder dollar. Huvuddelen av detta bistånd lämnades i form av gåvor; ca 7,8 miljarder dollar återbetalades.
Det bör nämnas att även Storbrittanien skickade bistånd till Sovjetunionen, även om bidraget var av mindre storlek.
