Karl VI av Frankrike
Wikipedia
Karl VI, (fr. Charles VI), kallad "Karl den galne", (fr. "Charles le Fol"; även kallad "Karl den älskade" (fr. "Charles le bien-aimé")), född 3 december 1368 i Paris, död 21 oktober 1422 i Paris, begravd i Saint-Denis-basilikan i Paris.
Son till Karl V av Frankrike och Jeanne av Bourbon.
Han kröntes till kung som tolvåring, men under de åtta följande åren stod han under förmyndarskap av sina farbröder. 1388 tog han själv över styret.
1392 blev han sinnessjuk under dramatiska former och kallades "den galne" på grund av att han periodvis slet sönder sina kläder, krossade möblemanget och inbillade sig att han var gjord av glas, och därför vågade han inte röra sig för han var rädd att gå itu. Detta gjorde att han blev oförmögen att styra landet.
Inbördeskrig utbröt mellan hertigarna av Orléans och Burgund. 1415 invaderade Henrik V av England Frankrike och erövrade Normandie. 1420 tvingades Karl underteckna fördraget i Troyes, där han erkände Henrik som sin efterträdare.
Gift 1385 med Isabella av Bayern, (1371-1435).
[redigera] Barn
- Charles, (1386-1386)
- Jeanne, (1388-1390)
- Isabella av Valois, (1389-1409) gift 1:a med Rikard II av England, 2:a med hertig Charles av Orleans.
- Jeanne, (1391-1433}
- Charles, (1392-1401)
- Marie, (1393-1438)
- Michelle, 1395-1422 gift med hertig Filip III av Burgund.
- Louis, 1397-1415 gift med Margareta av Burgund.
- Jean, 1398-1417 gift med Jacqueline av Hainaut.
- Catherine av Valois, 1401-1438 gift 1:a med Henrik V av England, 2:a med Owen Tudor.
- Karl VII av Frankrike, (1403-1461).
- en son, död ung
