Jenny Lindahl Persson

Wikipedia

	Denna artikels neutralitet är omstridd.
	Se diskussionssidan för mer information.

Jenny Lindahl Persson, född 20 november 1972 som Jenny Lindahl, är en svensk politiker (vänsterpartist) och PR-konsult. Hon var tidigare förbundsordförande för Ung Vänster 1996-2001.

Efter att hon slutade i Ung Vänsters ledning i maj 2001 började hon arbeta som PR-konsult på firman Hill & Knowlton. I december 2004 lämnade hon företaget för att starta eget. Hon är även ersättare för vänsterpartiet i riksdagen.

2005 gav hon ut boken Medietränad, tillsammans med författaren och PR-konsulten Martin Borgs.

Jenny Lindahl Persson har nyligen tillträtt posten som informationschef för vänsterpartiet.

[redigera] Politisk verksamhet

Den 17 augusti 1996 var Jenny Lindahl inblandad i en antirasistisk motdemonstration i Trollhättan. 300 personer från vänsterkanten protesterade mot en march som hölls av ungefär samma antal person från högerkanten, då dessa högtidlighöll Rudolf Hess dödsdag. Denna demonstration kom att kallas Hess-marschen. Någon ren antirasistisk demonstration hölls egentligen aldrig under dagen, däremot försökte antirasisterna blockera Hess-marchen. Händelsen fick medial uppmärksamhet då det uppstod stenkastning mot polis och demonstranter. Jenny Lindahl uttryckte dock viss kritik över händelsen efteråt och menade att "motdemonstranternas våld bidrar bara till att passivisera vanliga människor." Jenny Lindahls sade att syftet med hennes närvaro låg i att hon "blockerade platsen för demonstrationen" (d.v.s. den plats för vilken polismyndigheten givit demonstrationstillstånd).[1][2][3]

[redigera] Kritik

I oktober 1998 i radiokanalen P1 sa Lindahl att det var "lite väl hysteriskt att beskriva Lenin som en av världshistoriens största massmördare". På frågan om han var en massmördare svarade hon att han "inte var värre än andra statsledare vid den tiden". Detta, menade hon, eftersom det som utlöste ryska revolutionen var första världskriget, där 8 miljoner människor dödades i ett krig om kolonierna. I DN publicerades en artikel med rubriken "Jenny Lindahl vill återupprätta Lenin" och flera andra tidningar publicerade andra artiklar på samma tema.

I Lenin-debattens kölvatten uttryckte Carlos M. Estefanía Aulet kritik gentemot Jenny Lindahl i en krönika i tidningen Arbetaren (nr 4/99, s. 12-14). Kritiken riktades mot att Jenny Lindahl tillsammans med en annan av vänsterpartiets debattörer, Kalle Larsson, uttryckt att de vill "förhindra att totalitära idéer får ett fotfäste i Sverige." Detta påstods i skarpa ordalag vara lögn med hänvisning till att Ung vänster beredvilligt varit behjälpliga gentemot den totalitära kommunismens Kuba att sprida "kunskaper" om, vad som uppgavs vara, "denna fruktansvärda ideologi" runt om i Sverige.[4][5]

Jenny Lindahl Perssons arbete som PR-konsult på Hill & Knowlton väckte en del frågor. Den socialistiska tidsskriften Clarté uppmärksammade 2002 att Expressen intervjuade Jenny Lindahl Persson och bl.a. frågat hur det kom sig att hon tagit ett arbete hos firman "som påstås ha utlöst Kuwaitkriget." (Bakgrunden till detta något dramatiska påstående är Hill & Knowlton fabricerat en berättelse om hur irakiska soldater (efter invasionen 1991) slet för tidigt födda spädbarn ur kuvöser i Kuwait. Berättelsen vilade bl.a. på ett falskt vittnesmål från en sjuksköterska som senare visade sig vara den kuwaitiske USA-ambassadörens dotter.) I intervjun uppgav Lindahl Persson hon ansåg att Hill & Knowltons roll i Kuwaitkriget var problematiskt, men uppgav att ”var man jobbar handlar inte om moral."[6]