Hundhammar
Wikipedia
Hundhammar eller officiellt Hundhamra är ett äldre namn på en nu försvunnen gård som låg ca 600 m SO om Norsborgs herrgård.
Kanske var den uppkallad efter en storman vid namn Hunde som bodde här under vikingatiden.
Om mäktiga män vittnar också de stora gravhögarna på gravfältet öster om gården. I en av högarna som undersöktes år 1939 hittades fragment i guld från ett av Nordens praktfullaste svärd från 600-talet.
I Erikskrönikan, en historisk berättelse på vers från medeltiden om Sverige och Folkungaätten, berättas om en händelse under 1200 talet när stormannen Jon Jarl blev dräpt av ester som förföljt honom in i Mälaren:
"Hans hustru rymde till Hundhammar, hon hade sorg och mycket jammer i sitt hjärta och i sin huga. Då tog den ädla, rena fruga och samlade folk och mycken makt och dram dem alla, så är mig sagt uppå ett berg, heter Estaskär, Alla läto det livet där. Och hon lät draga deras skepp å land och bränna förty att sorgen var kommen till henna."
[redigera] Ägarlängd
Tidigaste kända ägarna till gården är hertigarna Valdemar Magnusson och Erik Magnusson. Det var härifrån de år 1306 anträdde den ödesdigra färden till Håtuna för att fånga sin bror kung Birger Magnusson av Sverige i de tre brödernas kamp om kungakronan. Kampen slutade år 1317 med det ödesdigra Nyköpings gästabud.
Hundhammar började kallas Borg på 1600-talet. På 1790-talet köpte Johan Liljencrantz, Gustav III:s finansminister, fastigheten och byggde år 1812 de nuvarande husen närmare Mälaren. Han gav gården namnet Norsborg efter sin maka Eleonora.
