Henry W. Kendall
Wikipedia
Henry W. Kendall, född 1926, död 1999, amerikansk nobelpristagare i fysik 1990. Han delade priset med landsmannen Jerome I. Friedman och kanadensaren Richard E. Taylor. De fick priset med motiveringen "för deras banbrytande undersökningar rörande starkt inelastisk spridning av elektroner mot protoner och bundna neutroner, vilka haft en avgörande betydelse för utvecklingen av kvarkmodellen inom partikelfysiken"
Kendall tog doktorsexamen vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) 1955. Han forskade vid Stanford University 1956-1961 varefter han flyttade tillbaka till MIT där han blev professor 1967.
Kendall grundade Union of Concerned Scientists en sammanslutning som engagerat sig i frågor alltifrån global uppvärmning och miljöförstöring till det amerikanska missilförsvaret och kärnenergi.
Friedman, Kendall och Taylor utförde tillsammans den forskning som gav upphov till nobelpriset, vid Stanford Linear Accelerator Center (SLAC) vid Stanford i Kalifornien. I en serie experiment mellan 1967 och 1973 använde man partikelacceleratorer för att rikta en stråle av elektroner med hög energi mot protoner och neutroner. De fann att det sätt på vilket elektronerna spreds vid kollisionerna tydde på att både protoner och neutroner består av små elektriskt laddade partiklar. Efter hand stod det klart att dessa partiklar motsvarade de kvarkar som hade föreslagits 1964 av Murray Gell-Mann och George Zweig.
