Georg III av Storbritannien

Wikipedia

**Georg III**

Regeringstid:	1760–1820
Ätt:	Hanover
Företrädare:	Georg II
Födelseår:	1738
Födelseplats:	Windsor Castle
Drottning:	Charlotte av Mecklenburg-Strelitz
Begravningsplats:	St. George's Chapel, Windsor
Dödsdatum:	29 januari 1820
Föräldrar:	Fredrik Ludvig av Wales och Augusta av Sachsen-Gotha

Georg III (eng. George III), född 4 juni 1738 på Norfolk House i London, England, Storbritannien, död 29 januari 1820 på Windsor Castle, Windsor, Berkshire; kung av Storbritannien 1760-1801, samt även Irland 1801-1820. Sonson till Georg II av Storbritannien.

På senare år uppvisade Georg III ett allt mera bisarrt uppträdande, som så småningom klassades som sinnessjukdom och gjorde hans regentskap alltmer ohållbart. År 1811 antog parlamentet en stadga som gjorde hans son, blivande Georg IV av Storbritannien, till de facto regent under resten av Georg III:s liv (fram till 1820).

[redigera] De tidiga åren

Han föddes, för tidigt, på Norfolk House i London klockan 7:30 på morgonen den 4 juni 1738. Han var son till Fredrik Ludvig, prins av Wales, och därmed sonson till Georg II. Modern var Augusta av Sachsen-Gotha.

George II och prinsen av Wales hade ett mycket dåligt förhållande till varandra, vilket ledde till att pojken under sina tidiga åt hölls borta från hovet. 1751 avled Fredrik Ludvig av Wales till följd av en huvudskada, och lämnade sonen Hertigdömet Edinburgh. Den nya hertigen av Edinburgh blev tronarvinge och därmed prins av Wales. Modern, den nyblivna änkeprinsessan av Wales, misstrodde sin svärfar och höll prinsen av Wales borta från sin farfar. En person som var betydelsefull för den nye prinsen av Wales' barndom var John Stuart, 3:e earl av Bute, som senare skulle tjäna som premiärminister.

[redigera] Äktenskap

Georg, prins av Wales, ärvde kronan då han farfar Georg II, avled 25 oktober 1760. Efter trontillträdet började man söka efter en lämplig maka i Europa. 8 september 1761 gifte sig kungen med Charlotte av Mecklenburg-Strelitz i det kungliga kapellet i St. James's Palace, London. Två veckor senare kröntes de båda i Westminster Abbey.

Det sägs att George var förälskad i Sarah Lennox, dotter till hertigen av Richmond, och att han ryckte till då han såg den alldagliga Charlotte första gången, vilket var på deras bröllopsdag. Han gifte sig dock med henne, och tog förvånansvärt nog aldrig några älskarinnor (till skillnad från båda sina företrädare i samma ätt). De fick femton barn, nio söner och sex döttrar; mer än någon annan monark i den brittiska historien. Två av hans söner blev kungar av Storbritannien, en blev kung av Hanover och en dotter blev drottning av Württemberg.

Georg sägs ha gift sig med en kväkare vid namn Hannah Lightfoot 17 april 1759, före hans äktenskap med Charlotte. Om ett sådan vigsel ägt rum skulle hans giftermål med Charlotte varit bigami och deras barn illegitima. Men ingen laglig vigsel med Lightfoot kan ha ägt rum. Hannah Lightfoot var redan gift med Isaac Axelford sedan 1753; och hon avled 1759, och kunde därmed inte fött några legitima barn från ett äktenskap i april 1759. "Äktenskapet" med Hannah Lightfoot nämndes i en rättegång 1866 då dottern till bedragerskan Olive Wilmot, gjorde anspråk på att vara "Prinsessan Olive". Ett förfalskat äktenskapsbevis beslagtogs och förvaras nu i de kungliga arkiven i Windsor Castle.

[redigera] Barn

Georg IV av Storbritannien, 1762-1830
Prins Fredrik, hertig av York och Albany, 1763-1827
Vilhelm IV av Storbritannien, 1765-1837
Charlotte av Württemberg, 1766-1828
Edward av Kent, 1767-1820 (far till Drottning Viktoria)
Augusta Sofia av Storbritannien, 1768-1840
Elisabet av Storbritannien, 1770-1840
Ernst August I av Hannover, 1771-1851
Prins August Fredrik, hertig av Sussex, 1773-1843
Prins Adolf, hertig av Cambridge, 1774-1850
Maria, hertiginna av Gloucester och Edinburgh, 1776-1857, g.m. William Frederick, hertig av Gloucester
Sofia av Storbritannien, 1777-1848
Prins Octavius, 1779-1783
Prins Alfred, 1780-1782
Amalia av Storbritannien, 1783-1810