Eriksgata
Wikipedia
Foto: Christer Johansson
Eriksgata kallades den resa som nyvalda medeltida svenska kungar måste genomföra genom de olika landskapen för att bekräftas av landskapens lagmän.
[redigera] Förlopp
Efter valet på Mora sten red den nyvalde kungen från Uppsala till Södermanland, sedan vidare genom Östergötland:
- "Vid Aspa löt (äng) korsade Eriksgatan Storån. Utmed vägen nära bron står fyra runstenar (ytterligare en har funnits), två resta stenar och söder om vägen till Lid ligger tingshögen med en rest sten. Runstenarna ger många värdefulla upplysningar; tingstaden omtalas, Rauninge dvs Rönö nämns liksom Svitjod"
Och sedan genom Småland till Västergötland och tillbaka genom Närke:
- Genom dagens Örebro följde vägen en rullstensås och där åsen korsade Svartån, gjorde rullgruset ån grund och möjlig att ta sig över. Med tiden byggdes en bro över vadstället, som, då den vilade på bankarna av rullgrus, "örarna", fick namnet "Örebron".
Vidare genom Västmanland:
- Vid Västerås passerar Eriksgatan Anundshögen, tre mindre gravhögar, stenskepp samt en runsten med inskriften: "Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna."
"Då har han fått laglig rätt till Uppsala öd", avslutar både Upplandslagen och Södermannalagen, "då är han lagligen kommen till land och rike hos uppsvear och södermän, götar och gutar och alla smålänningar."
Magnus Erikssons Landslag från ca 1350 beskriver Eriksgatan på följande vis:
"Nu skall konungen rida sin eriksgata, och landens män skola följa honom och giva honom gisslan, sådan att han är trygg och säker, och svärja denna ed som förut är sagd. Och konungen skall i varje land och lagsaga lova, att han skall hålla alla sina eder till dem, som han svor i Uppsala, då han först togs till konung.
Nu skall han rida medsols genom sitt land. Då skola de som bo i Upplands lagsaga följa honom genom sin lagsaga till Strängnäs. Där skola södermännen taga emot och möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Svintuna. Där skola östgötarna möta honom med sin gisslan och följa honom genom sitt land till mitt på skogen Holaved. Där skola smålänningarna möta honom och följa honom till Junabäck. Där skola västgötarna möta honom med lejd och gisslan och följa honom till Romundeboda. Där skola närkingarna möta honom och följa honom genom sitt land till Uppbåga bro. Där skola västmännen möta honom med lejd och frid och följa honom till Östens bro. Där skola upplänningarna möta honom och följa honom till Uppsala.
Då är denne konung lagligen kommen till land och rike, och har ridit sin eriksgata. Han är vald såsom lagen säger och har med ed och ord gjort sina land och landens män allt det som han är skyldig dem och de det de äro honom skyldiga att göra."''
Lagen föreskriver endast var gisslan och lösen ska ske, ingenting om färdvägen. Man kan också anta att vilka platser som skulle passeras har förändrats. Magnus Erikssons Landslag tillkom endast 200 år innan valkungadömet slutligen avskaffades av Gustav Vasa och därmed satte Eriksgatans politiska betydelse ur spel. Sannolikt fanns Eriksgatan under lång tid och i olika former och syftet var att få kungavalet bekräftat.
Se också:
