Det återförenade Tyskland
Wikipedia
| Tysklands historia |
|---|
|
Efter att Berlinmuren öppnades den 9 november 1989 och på grund av den ändrade politiska situationen i Östtyskland i samma tidsperiod var vägen öppen för den tyska återföreningen. Återföreningen skedde den 3 oktober 1990 när delstaterna i det dåvarande DDR anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland.
Återföreningen gjordes möjlig genom det så kallade Två+Fyra-fördraget som undertecknades den 12 september 1990 i Moskva. Därigenom gav de fyra segrarmakterna efter andra världskriget (Sovjetunionen, Förenta Staterna, Frankrike, Storbritannien) upp sina rättigheter i Tyskland mot att Tyskland erkände Oder-Neisse-linjen som sin östgräns.
Innehåll |
[redigera] Begreppsförklaring
Begreppet "förening" ses av många som mer träffande än "återförening" . Detta hänger samman med frågan om man ser DDR och Västtyskland som egenständiga statsbildningar eller som en del av ett "vilande" Tyskt Rike. Willy Brandt, som med det historiska citatet; "Jetzt wächst wieder zusammen, was zusammen gehört" (i översättning: det som hör ihop växer nu ihop) förklarade att föreningen av de båda länderna inte innebar att förkrigstidens Tyskland återupprättades.
De fem östtyska delstaterna (Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen) och Berlin blev först en del av förbundsrepubliken Tyskland efter att de antog den västtyska författningen den 3 oktober 1990. Med avseende på Tyskland handlar det alltså om en återförening, i samband med Bundesrepubliken Tyskland handlar det då om en förening eller ett inträde.
[redigera] Förbundsrepublikens och DDR:s Tysklandspolitik
1949-1961
Förbundsrepubliken Tyskland (BRD)
Det 1949 grundade BRD utgick vid antagandet av författningen från att det 1945 besegrade Tyskland inte var borta såsom stats- och folkrättssubjekt. Utgångspunkten var Tysklands storlek per den 31 december 1937, det vill säga året före införlivandet av Österrike och Sudetlandet under Adolf Hitler.
Detta framkommer framför allt i artikel 116 i författningen, där statstillhörigheten definieras som följer;
"(1)Tysk är i författningens mening med undantag för andra lagliga regler, den som har tyskt medborgarskap, eller som flykting eller (lands)förvisad med tysk härkomst eller som dennes äkta make eller arvinge som funnit tillflykt på tysk mark efter den 31 december 1937
Detta medförde dock att det nygrundade BRD hade ett stort antal potentiella medborgare som inte kunde vara delaktiga i den nya staten. Därigenom blev också målet återförening en av de viktigaste uppgifterna för BRD, vilket framgår redan i det första stycket i förordet till författningen.
Föreningen mellan Östtyskland och Västtyskland kom till stånd genom att de folkvalda politikerna i Tyska Demokratiska Republiken, DDR, bestämde att DDR:s fem delstater skulle bli medlemmar i den federala Förbundsrepubliken Tyskland. Formellt upphörde DDR att existera och blev en del av Förbundsrepubliken Tyskland. Detta gjorde att det som tidigare var DDR blev en del av EG och Nato och allt annat som det tidigare Västtyskland varit/var delaktigt i.
Den politiska utveckling som ledde fram till denna händelse vilken ägde rum den 3 oktober 1990, började med att invånarna i DDR under 1989 demonstrerade på gatorna och krävde att få mer rättigheter och friheter. Särskilt starkt var kravet på att få resa fritt och flytta vart man ville. Innan kraven uppfylldes flydde många människor från DDR via Ungerns öppnade gräns mot Väst.
Helmut Kohl blev det återförenade Tysklands första förbundskansler efter en omfattande valkampanj i DDR och utfästelser om satsningar på det gamla DDR. Under 1990-talet satsades stora resurser på DDR:s återuppbyggnad och modernisering. Processen var komplicerad då stora delar av den gamla östtyska industrin inte hade möjligheter att arbeta vidare, med stor arbetslöshet som följd. Förvaltningsenheten Treuhand sattes upp för att privatisera den östtyska industrin och skapa förutsättningar för en fortsättning där det var möjligt.
[redigera] 1998: Maktskifte - SPD tillbaka vid makten
Förbundsdagsvalet 27 september 1998 ledde till förlust för den kristdemokratiske förbundskanslern Helmut Kohl. Hans efterträdare blev socialdemokraten Gerhard Schröder som blev ledare för den historiska röd-gröna koalition som tog vid. SPD och Bündnis 90/Die Grünens koalition innebär historiska ministerposter för de gröna med bland andra ledaren Joschka Fischer som Tysklands utrikesminister.
1999 flyttade förbundsdagen från Bonn till Berlin för att ta plats i det nyrenoverade riksdagshuset.
År 2002 gick Tyskland med i EMU och använder sedan dess euro som valuta istället för Deutsche Mark. I valet 2002 kunde Gerhard Schröders sitta kvar som förbundskansler efter ett jämnt val med knapp seger mot CDU/CSU och dess kanslerkandidat Edmund Stoiber.
[redigera] 2005: Nyval
Tysklands dåliga ekonomiska utveckling har lett till stora politiska debatter kring landets ekonomi och sociala förhållanden. Schröders regering lade fram flera olika program för att vitalisera det tyska systemet och få fart på framför allt sysselsättningen som varit den centrala frågan. Schröder ville genom bland annat Agenda 2010 ändra stora delar av välfärdssystemet men mötte kritik såväl inom det egna partiet som från de politiska motståndarna.
2005 blev det nyval och till en början såg det ut som att CDU/CSU under dess nya ledare Angela Merkel ensamt skulle ta över regeringsmakten. Schröders SPD skulle dock göra en upphämtning i slutet och resultatet blev en koalitionsregering. Flera veckors förhandlingar tog vid innan man enades om hur samarbetet skulle se ut.
