Definition av planet

Wikipedia

Definitionen av vad som är en planet har varit ämnet för en intensiv debatt. Trots att termen "planet" har existerat i tusentals år, har det förvånande nog inte funnits någon officiell definition av planet förrän den 24 augusti 2006. Fram till början av 1990-talet fanns inget behov av en sådan definition, eftersom astronomerna bara hade ett objekt som avvek och det kunde tas om hand individuellt.

Men efter 1992 och upptäckterna av den myriad av små världar bortom Neptunus bana, hade antalet objekt stigit från nio till flera dussin. Efter upptäckten av den första exoplaneten 1995 hade antalet objekt överstigit hundra. Dessa nya upptäckter, några stora nog att kunna vara stjärnor andra mindre än vår måne, utmanade den rådande uppfattningen av vad en planet kunde vara.

Problemet med en klar definition nådde sin höjdpunkt 2005 med upptäckten av Eris som var större än den minsta accepterade planeten Pluto. Som ett svar på detta så släppte den Internationella Astronomiska Unionen (IAU) sitt beslut i frågan. Enligt deras definition är en planet ett objekt som kretsar kring solen, är tillräckligt stor för att dess gravitation ska göra den rund och har "rensat ut grannskapet" på mindre objekt.

De objekt som kretsar kring solen, är runda, men som inte har rensat grannskapet benämns dvärgplaneter. Eftersom denna definition klassificerar Pluto som en dvärgplanet, har antalet klassiska planeter minskat från nio till åtta. Denna definition har dock inte löst alla kontroverser och frågan om vad som är en planet kommer att vara öppen ett tag framöver.

[redigera] Historia

Genom historien har ordet "planet" betytt olika. För "de gamla grekerna" var det himlakroppar som de såg rörde på sig, till skillnad från stjärnorna. De räknade bara inte vad som kallades de fem "klassiska planeterna" som är Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus, utan även Solen och Månen. De talade om sju planeter.

Sedan blev heliocentrisk världsbild accepterad och blev populärare än geocentrisk världsbild. Jorden började nu räknas som en av planeterna och Solen slutade kallas planet, och då Galileo Galilei upptäckte fyra av Jupiters naturliga satelliter, började man sluta tala om Månen som planet. Men vid upptäckten av Jupitersateliterna 1610, Titan 1659 och Iapetus och Rhea 1673 beskrvs de som "planeter", inte "månar". Termen "Måne" på den tiden var bara Jordens måne.

1781 sökte astronmen William Herschel efter dubbelstjärnor då han kallade ett objekt i stjärnbilden Taurus för komet. Att detta objekt skulle varit en planet spelade ingen roll för honom, planeterna hade sedan Antiken varit de samma tyckte han. Men olikt en komet hade detta objekt en bana som nästan var cirkulär. Objektet erkändes dock som planet nummer sju: Uranus.

Oregelbunden gravitation i Uranus bana ledde till att Neptunus hittades 1846 och Pluto lokaliserades 1930 och senare visade det sig att Pluto var för liten för att ha orsakat detta och Voyager 2 visade att det berodde på en övervärdering av Neptunus massa.