Birkarl
Wikipedia
 |
Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter. |
| Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter. |
Birkarl är en benämning på handels- och beskattningsmän som verkade i övre Norrland. Den finska termen pirkkalainen är en översättning från 1800-talet och har aldrig förekommit i den folkliga traditionen, vare sig i Finland eller Tornedalen. Historikern Jouko Vahtola använder termerna birkarlit/pirkkamiehet på finska om dessa män som beskattade samerna. Ordet birks ursprung är dunkelt och oklart och det finns ca 20 olika förslag på förklaringar till birkarlarnas uppkomst. De omtalas för första gången i svenska urkunder från 1328 där man nämner att birkarlarna hade rätt att bedriva handel med lapparna i norra Hälsingland, ett område som sträckte sig ända bort till Ule älv. Ca 200 år senare finner man dock belägg på dem enbart i nuvarande Norrbotten och finska Tornedalen. Birkarlarna var under 1500-talet bosatta i socknarna Torneå, Luleå och Piteå. I Kemi socken påträffas några birkarlar under slutet av 1500-talet och något senare. Birkarlarna förlorade 1553 sina beskattningsrättigheter av samerna, men de fick fortsätta som lappfogdar åt kronan och som handelsmän.
Innehåll |
[redigera] Historik
Birkarlarnas ursprung är omtvistat, men samtliga birkarlssläkter i Torneå och Kemi bär åtminstone sedan 1600-talet finska släktnamn. De släktnamn som är kända sedan ännu äldre tid är huvudsakligen finska, även om ett antal tyska namn förekommer. Birkarlssläkterna i den svensktalande delen av övre Norrland följde det samtida svenska namnskicket.
Den äldre uppfattningen, att de var finnar som utvandrade från den forna storsocknen Birkala (fi. Pirkkala) i landskapet Satakunda, är numera ifrågasatt. Enligt norska källor anses birkarlarna vara efterträdare till kväner, men eftersom kväner omnämns i dokument som befolkningen i Tornedalen så sent som 1745 torde denna hypotes vara missvisande. Birkarlar omnämns första gången skriftligt i ett brev den 5 september 1328, skrivet av drotsen Knut Jonsson från Telge på konung Magnus Erikssons begäran. Portugisiska Damianus a Goës, som reste runt i Sverige under 1500-talet, räknade av obekant anledning birkarlarna till adeln.
På senmedeltiden var stora delar av lappländska handeln under rysk kontroll; under 1300-talet vändes denna trend och det svenska inflytandet i Norrland ökade genom att birkarlarna erbjöds fortsatta privilegier, mot att svenska kronan fick ta del av handeln och kristnandet av samerna. Deras handelsrättigheter avskaffades de facto av den svenska kronan omkring 1620, i samband med att städerna Kemi, Torneå, Luleå, Piteå och Umeå anlades. Birkarlarna, liksom samerna, löd inte direkt under den svenska kronan. De betalade en speciell skatt och handel mellan samerna och svenska kronan (eller Europa) hade birkarlarna ensamrätt på.
Från Lappland kontrollerades huvudsakligen exporten över fisk och pälsverk. Importen från olika länder varierade -- från Spanien och Portugal köptes vin och salt, från England och Flandern tyger, från Tyskland hushållredskap och prydnadssaker samt från södra Sverige korn, vete, råg och grönsaker.
Åtskilliga släkter som under 1500-talet hade birkarlsrättigheter fortlever i Tornedalen och Torne lappmark. Två av dessa släkter, Olkkuri och Kyrö, hade år 1930 flera hundra släktmedlemmar vardera.
[redigera] Se även
- Birkarlarna – förening för manliga studenter vid Norrlands nation i Uppsala
[redigera] Källor
Jouko Vahtola 1991 i Tornedalens historia I:215-221.
[redigera] Externa länkar
- Damianus à Goës, "Damianus à Goës i Lappland" (1540, sv. översättning 1915).
- "Historiska nyheter nr 62" – specialnummer från endel forskningsfält om Norrbottens historia.
