Varbergs fästning
Wikipedia
Varbergs fästning byggdes 1287-1300 av den danske greven Jacob Nielsen. Han lät bygga den som skydd, då hans ställning blivit osäker efter att han anklagats för att ligga bakom mordet på kung Erik Klipping 1286. Han kom även att knyta kontakter med den norske kungen Erik II Magnusson och hans efterföljare Håkon V Magnusson. Därigenom fick Jacob hjälp med bygget av fästningen.
1305 överlämnade Jacob borgen och norra Halland till Norge. Kung Håkons dotter Ingeborg Håkansdotter och hennes man Erik Magnusson kom därefter att få södra Bohuslän och norra Halland som förläning av Håkon. De förlänade områdena bildade tillsammans med västra Sverige, som Erik erövrat av sin bror, kung Birger Magnusson, ett mer eller mindre självständigt rike fram till Eriks död. Deras son Magnus Eriksson kom sedan att tillbringa en betydande del av sin regeringstid på fästningen.
En del utbyggnader av borgen skedde i början av 1300-talet. Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet utvidgades fästningen betydligt i omfattning genom Kristian IV:s försorg; totalt beräknas två miljoner dagsverken ha utförts för att genomföra arbetet.
Sedan Halland blivit svenskt 1645 blev den en svensk militäranläggning, vilket den var fram till 1830, då den avfördes från rikets fasta försvar. Istället inriktade man sig på att använda den som fängelse, vilket man hade gjort sedan 1600-talet och den var det fram till 1931, då fängelset lades ner och fångarna flyttades till Halmstad. Idag finns Länsmuseet Varberg med bl.a. den berömda bockstensmannen, ett vandrarhem samt privatbostäder inrättade på fästningen.
Magnus Eriksson hade en fru som hette Blanche av Namur men Halläningarna sa Blanka det var också hon som kom på den här ramsan "Rida Rida ranka hästen heter Blanka"
