Valfångare
Wikipedia
| Valfångare | |
|---|---|
| Originaltitel | Valfångare |
| Genre | Drama |
| Produktionsland | Sverige |
| Premiärår | 1939 |
| Regissör | Anders Henrikson, Tancred Ibsen |
| Producent | Stellan Claësson |
| Manus | Weyler Hildebrand, Torsten Lundqvist |
| Skådespelare | Allan Bohlin, Tutta Rolf, Oscar Egede-Nissen |
| Originalmusik | Jules Sylvain, Gunnar Johansson |
| Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri |
| Speltid | 80 minuter |
| Språk | Svenska |
Valfångare är en svensk film från 1939 i regi av Anders Henrikson och Tancred Ibsen.
Innehåll |
[redigera] Handling
[redigera] Om filmen
Filmen premiärvisades 23 augusti 1939 på biograf Saga i Sala. Som förlaga har man en idé avTancred Ibsen. Inspelningen av filmen skedde med ateljéfilmning i Filmstaden Råsunda av Martin Bodin och med exteriörer från Sandefjord Norge och Södra Ishavet av Julius Jaenzon. Vid filmningen i Södra Ishavet användes Kosmos II som var världens största valkokerier med sina 26.000 ton. Expeditionen varade i sju månader under den tiden var rakning förbjuden eftersom valspäcket innehöll gifter som det var farligt att få in i kroppen via småskråmor, så alla ombord blev under färden ganska skäggiga.
[redigera] Roller i urval
- Allan Bohlin - Allan Blom, löjtnant, kallar sig Axel Berg
- Tutta Rolf - Sonja Jensen
- Oscar Egede-Nissen - Olav Lykke, styrman
- Hauk Aabel - Jensen senior, Sonjas far, skeppsredare
- Karl Holter - kapten på Kosmos II
- Artur Rolén - Nisse Nilsson, Bloms betjänt
- Erik Berglund - direktör Evert Blom, Allans far, chef för Oljefabrikerna
- Arthur Barking - Store-Knut, besättningsman
- Georg Løkkeberg - norsk löjtnant
- Lilleba Bouchette - olveig, Sonjas väninna
- Torsten Hillberg - Jonas, skeppare på en valfångsbåt
- Johan Hauge - prästen
- Carl-Gunnar Wingård - kocken
- Titus Vibe-Müller - Jensen junior
- Gunnar Höglund - Lille-Knut, Store-Knuts son
- Arthur Fischer - Leif, besättningsman
- Magnus Kesster - Alfred, besättningsman
[redigera] Musik i filmen
- Härlig är jorden, dansk text Bernhard Severin Ingemann, svensk text Cecilia Bååth-Holmberg
