Värmeisolering
Wikipedia
Värmeisolering, åtgärder för att begränsa värmeflöde mellan två kroppar. För att förstå värmeisoleringens funktion måste man känna till de tre sätt på vilka värme förflyttar sig: Konduktion (ledning), konvektion (borttransport) och strålning.
Konduktion innebär att värme leds till andra objekt i fysisk kontakt med den aktuella kroppen, tills dess att termodynamisk jämvikt uppnås.
Konvetion förutsätter att ett rörligt medium av annan temperatur runt en kropp, till exempel gas eller vätska. Det som skiljer konvektionen från konduktionen är att det omgivande mediet flyttar sig, så att termodynamisk jämvikt inte uppnås. Till exempel stiger uppvärmd luft uppåt, och ny kall luft strömmar till.
Radiation innebär att värme avges i form av strålning, oftast så kallad infraröd strålning. Den kräver inget medium för sin förflyttning.
För värmeisolering använder man oftast material med liten värmekonduktivitet. Totalt vakuum stoppar konduktion och konvektion (det finns inget som kan leda eller transportera bort värme), däremot är det inget hinder gör radiation. Därför är termosflaskor ofta belagda med material som speglar tillbaka strålningen.
Luft är också en bra isolator. Om luftfickorna blir för stora får man problem med konvektion, luft av olika temperatur börjar strömma runt inne i luftfickorna. Därför delas de in i celler eller också tillsätter man annat material som förhindrar snabb luftströmning. Exempel är cellplast och mineralull. Tillsatsmaterialet hindrar också till stor del radiationen, eftersom näraliggande ytor kommer att vara i nästan termodynamisk jämvikt med varandra.
[redigera] Värmeisolering i byggnader
För värmeisolering i byggnader används bland annat fogskum och glasull.
[redigera] Värmeisolering i kläder
Det mest effektiva klädesmaterialet för vämeisolering är dun.
