Trattbägarkulturen
Wikipedia
Trattbägarkulturen, den första jordbrukskulturen i Norden. Till Sverige kom den ca 4000 f.Kr. Trattbägarkulturen är alltså först en tidigneolitisk företeelse, men kulturen finns i sydskandinavien kvar även under första delen av mellanneolitikum.
Den karaktäristiska keramiken med bland annat trattbägare och kragflaskor är vanliga inom kulturen. Även tjock- och tunnnackiga yxor är typiska fyndföremål.
Trattbägarkulturen uppkommer först i Polen. En förklaring till uppkomsten av kulturen kan vara att fångstbefolkningen från yngre mesolitikum hade intensiva kontakter med de äldsta delarna av bondebefolkningen på kontinenten. Brukandet av lerkärl i erteböllekulturen från ca 4800 f.Kr., liksom bergartyxorna visar att kontakter har pågått under en längre period. Danska fynd visar bland annat att man haft kontakter med bandkeramisk kultur, vilket till exempel kan ses i keramikfynden. Boskapsskötsel och sädesodlingen börjar mer eller mindre uppträdda omkring 3950 f.Kr.
Gravskicket förändras under mellanneolitikum och man börjar då begrava sina döda i s k megalitgravar.
Kända fyndplatser från den tidigneolitiska trattbägarkulturen är Vik på Österlen, Oxie och Värby i Skåne samt Östra Vrå i Södermanland.
Wikimedia Commons har media som berör Trattbägarkulturen
