Surströmming

Wikipedia

Öppnad surströmmingsburk med ofiléade strömmingar i saltlake.

Surströmming är strömming som konserverats genom fermentering. Den rensade fisken saltas, läggs i öppna kar och får jäsa då strömmingens egna enzymer tillsammans med mjölksyrabildande bakterier bildar syra ur enkla sockerarter i fisken. Sedan läggs strömmingen på konservburkar för att efterjäsa. Påståendet att fisken är rutten är en fördom.

[redigera] Historia

Mjölksyrajäsning av livsmedel är en mycket gammal konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Man tror att surströmming är en rätt med mycket gamla anor, men att konserveringsmetoden i Sverige blev mycket vanlig under 1500-talet då saltbrist uppstod på grund av kung Gustav Wasas krigföring. Man saltade då in strömmingen med mindre salt än vanligt, och effekten blev därmed en jäsning av fisken.

[redigera] Produktion och försäljning

Surströmmingstillverkningen har sitt centrum kring Höga kusten men tillverkas längs hela Norrlandskusten från Utvalnäs i söder till Kalix i norr, ofta i små familjeföretag i fiskelägen. Den säljs och konsumeras i hela landet, med tonvikt på Norrlandskusten.

Surströmming saluförs traditionellt sett inte förrän fr.o.m. den s.k. surströmmingspremiären, den tredje torsdagen i augusti. Fram till år 1998 var surströmmingspremiären lagstadgad för att myndigheterna ville försäkra sig om att den saluförda fisken verkligen var tillräckligt mogen. I dag upprätthålls dock traditionen av surströmmingstillverkarna på egen hand.

[redigera] Konsumtion

Surströmming luktar ganska illa, men smakar desto bättre, enligt surströmmingsälskarna. Finsmakare hävdar ofta att förra årets inläggning smakar bäst.

De klassiska tillbehören till surströmmingen är kokt potatis (ofta mandelpotatis), hackad smörfräst gul eller rå röd lök och hårt eller mjukt tunnbröd med smör. Även gräddfil, tomat, dill m.m. kan förekomma. Tomat under eller efter måltiden minskar dessutom gasbildning i magen och ger bättre andedräkt.

Till surströmming dricks vanligen öl och nubbe, men även här finns finsmakare som hävdar att mjölk passar bäst och att alkohol bara dövar smaken. De som menar att de behöver rejält med nubbe för att få i sig strömmingen bör vänligt men bestämt erbjudas något annat att äta.

Nybörjare rekommenderas ofta att äta surströmmingen i så kallad klämma, vilket är ett mjukt tunnbröd med smör, lök, surströmming och eventuellt gräddfil, då gräddfilen mildrar smaken något.