Pfalz
Wikipedia
Pfalz (tyska; av latin palatium, "palats") var benämningen på de kungsgårdar där de frankiska och tyska kungarna alltifrån karolingisk tid brukade uppehålla sig samt utöva sina funktioner som domare. På vissa pfalzar insattes pfalzgrevar som kungens ställföreträdare.
Furstendömet Pfalz uppstod kring kungapfalzen i Aachen som var säte för den lothringske pfalzgreven. 1155 fick Konrad von Hohenstaufen titeln pfalzgreve av sin halvbror Fredrik I Barbarossa och erhöll samtidigt vidsträckta förläningar över vissa områden kring Rhen. Dessa områden blev furstendömet Rhenpfalz. Titeln pfalzgreve tillkom därefter den regerande fursteättens medlemmar. Rhenpfalz tillhörde 1195-1214 ätten Welf men kom därefter under huset Wittelsbach. Genom byten, köp och arvfördrag utvidgades territoriet till en stat av ansenlig betydelse och blev 1356 kurfurstendöme. Delar av Rhenpfalz som besattes av Frankrike under Napoleonkrigen återlämnades till kungariket Bayern 1815 och blev en av Bayerns provinser. 1945 avskiljdes provinsen från Bayern och förenades med den dittillsvarande preussiska Rhenprovinsen till delstaten Rheinland-Pfalz, en av Tysklands förbundsländer.
Se även Pfalz (ätt).
