Nord-du-Québec
Wikipedia
Nord-du-Québec (franska: "Norra Quebec") är den största av de 17 regionerna i den kanadensiska provinsen Quebec. Regionen täcker en yta på 840 000 km² - 55% av provinsens yta men dess befolkning motsvarar bara 0.5% av povinsens. Nord-du-Québec sträcker sig från Ungavahalvön i norr och upptar hela provinsen norr om 55° N och ett omkring 500-600 km brett område ned till 49° N i söder (motsvarande sträckan från Umeå ned till norra Frankrike). Regionen grundades 1966 under namnet Nouveau-Québec och döptes om till Nord-du-Québec 1987.
Nord-du-Québec är uppdelat i två områden. Regionen norr om 55° N, Kativik (namnet på det administrativa territoriet), utgör den större delen av Nunavik (inuiternas traditionella område i Quebec) och består i huvudsak av tundra. Nästan alla invånare är inuiter.
Den södra delen, Jamésie, mellan Jamesbukten och Otishbergen, administreras av Jamesbuktens regionala utvecklingsråd (Conseil règional de dèveloppement de la Baie-James). Större delen av invånarna är s.k. First Nations (indianer), cree och naskapi, tillsammans med s.k. Jamèsiens, invånare med europeisk bakgrund. Området består huvudsakligen av tajga.
I Nord-du-Québec finns fjorton inuitbyar, nio creebyar och en naskapiby vid sidan av fem Jamèsienkommuner. En av de senare är kommunen Baie-James som täcker 350 000 km² (Sverige 450 000 km²) och rymmer åtta bosättningar.
