Myrkottskaktus

Wikipedia

?Myrkottskaktus

Systematik
Domän:	Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Caryophyllales
Familj:	Kaktusar Cactaceae
Underfamilj:	Cactoideae
Tribus:	Cacteae
Släkte:	Ariocarpus
Art:	Myrkottskaktus A. kotschoubeyanus
Vetenskapligt namn
§Ariocarpus kotschoubeyanus Auktor: (Lem.) K.Schum., 1898^[1]


Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Myrkottskaktus (Ariocarpus kotschoubeyanus) är en suckulent växt inom släktet Ariocarpus och familjen kaktusar.

[redigera] Beskrivning

Myrkottskaktusar är i regel dvärgväxande plantor med stor pålrot, och i naturligt tillstånd så syns endast den allra översta delen av växten ovanjord. Det är mycket vårtiga plantor. Vårtorna är i en del fall långa, triangulära och släta, och i andra mera tillplattade med uppvikta kanter. Areolerna sitter på vårtspetsarna, men ingen av medlemmarna i detta släkte har taggar. Axillerna är oftast fulla av vit ull och det är från dessa ställen, men nära plantans mittpunkt, som blommorna utvecklas. Till skillnad från andra kaktusar så blommar de på hösten, ibland så sent som i november på norra halvklotet. Blommorna är trattformade och färgen varierar från rosa till karmin och är 2.5-5 centimeter i diameter. Blommorna sluter sig på nättema, men varar mellan 3—7 dagar. Frukten är något cylindrisk, gräddfärgad eller blekrosa när den är mogen, och 1,3-2,5 cm lång.

[redigera] Förekomst

Släktets medlemmar finner man huvudsakligen i de norra och centrala delarna av Mexiko, från Coahuila till Nuevo Leon, och även i de sydliga delarna av Texas, norr om Rio Grande. De växer på stenig mark och bland klippor, ibland i sandig lera eller i kalkstensjord.

[redigera] Odling

Alla släktets medlemmar växer långsamt. Även om plantan i naturen bara har den allra översta toppytan ovanjord bör den, när den odlas, höjas något över marknivån. De kräver en ganska sandig humusjord som består av ungefär 2 delar grov sand och 1 del humus, och krukor av lera istället för plast är att föredra. Finns endast plastkrukor att tillgå bör man använda sig av en porösare jordblandning. Dessa plantor måste vattnas med försiktighet och vid grått och kyligt väder från vår till höst ger man inget vatten alls. Det är att föredra en varm dag då man duschar dem så de blir ordentligt genomvattnade. Förutsatt att jorden är tillräckligt porös, gör detta ingen skada. Man kan odla dem och få dem att blomma lika framgångsrikt under lätt skuggat glas som i fullt solljus, även om det är att föredra det första alternativet. Rekommenderad minimitemperatur på vintern är 8°C eller till och med lägre för sådana arter som A. fissuratus och Myrkottskaktus, förutsatt att de hålls torra. Man kan ibland stöta på släktnamnet Roseocactus, men sådana plantor hör egentligen hemma under släktet Ariocarpus. Eftersom arter inom släktet Roseocactus växer så långsamt, är det nästan ett livstidsarbete att dra upp dem från frön till plantor med acceptabel storlek. De flesta köper unga plantor av Myrkottskaktus som är ca 2.5—5 cm i diameter, vilka just nått blomningsstorlek.