Martin V
Wikipedia
Martin V, född Oddo Colonna 1368, död 20 februari 1431, påve 11 november 1417 - 20 februari 1431.
Han blev 1405 kardinal, deltog i konciliet i Pisa (1409) och blev en trogen anhängare till Johannes XXIII. På Konstanzkonciliet framträdde han föga, och just denna omständighet bidrog till hans val 11 nov. 1417. varigenom den sedan 1378 pågående kyrkliga schismen omsider hävdes. Martin V tog genast ledningen av konciliet i sin hand och förstod att låta de uttröttade nationerna strida med varandra, tills en enhetlig och genomgripande kyrkoreform framstod som omöjlig och konkordatens väg måste beträdas. Ej heller det till Pavia sammankallade och sedan till Siena förflyttade konciliet (1423-1424) ledde till något resultat, och det av Martin V utskrivna kyrkomötet i Basel fick han ej uppleva. Liksom han räddade kurians kyrkliga maktställning, framstod han även som en återupprättare av påvens maktställning i staden Rom och i Kyrkostaten. Med sträng hand uppehöll han där ordning och säkerhet och vårdade sig tillika om Roms och dess kyrkors förskönande genom toskanska konstnärers tillkallande. Å andra sidan kan han ej fritagas från dragning åt nepotism, och på kurians territorialpolitik överförde han de italienska småtyrannernas politiska metoder.
| Företrädare: Gregorius XII |
Påve 1417 - 1431 |
Efterträdare: Eugenius IV |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
