Fez (stad)

Wikipedia

Fez eller Fes (på arabiska فـاس; på franska Fès) är den tredje största staden i Marocko, efter Casablanca och Rabat, med en befolkning på 946 815 invånare (2004). Den är en av de fyra så kallade kejserliga städerna (de andra är Marrakech, Meknes och Rabat). Medinan i Fez-al-Bali, den större av de två medinorna i Fez, tros vara den största intilliggande bilfria medinan i världen.

Medinan i Fez sattes 1981 upp på UNESCO:s Världsarvslista.

Staden har gett namn till huvudbonaden fez.

[redigera] Historia

Staden grundades år 789 av Idris I. År 810 byggde Idris II Kairouyinemoskén, en av de äldsta och största i Afrika och år 859 grundades det till denna associerade universitete Karueein. Staden befolkades av muslimer från olika platser i nordafrika, mellanöstern, morisker men också av många judar som hade sina egna kvarter staden, kallade Mellah. Fez blev Marockos vetenskapliga och religiösa centrum, där både muslimer och kristna från Europa kom för att studera. Många muslimska flyktingar kom till Fez efter återerövrandet av Spanien 1492. Fez blev en del av det marockanska imperiet 1548 och 1554 intog Osmanska riket staden för en kort tid.

Fez blev alaouitedynastins centrum 1649 och var en dominerande handelsstation på Barbareskkusten i Nordafrika. Fram till 1800-talet var Fez den enda producenten av fezer. Därefter började de tillvekas i Frankrike och Osmanska riket (senare Turkiet). Urpsrungligen kom färgen till hattarna från ett bär som växte i utanför staden. Fez var även slutpunkten för en nord-sydlig handelsrutt för guld från Timbuktu.

Fez var förr huvudstad i Marocko till och från, senast fram till 1912 då större delen av Marocko kom under fransk kontroll och Rabat blev huvudstad (som förblev det när Marocko blev självständigt 1956).