Körunda

Wikipedia

Körunda Säteri, herrgård i Ösmo socken på Södertörn.

Gården är tidigast nämnd år 1434 då den var sätesgård för riksrådets skrivare, väpnaren Johan Fredebern. Fredebern, som författade Engelbrektskrönikan, var en märklig person. Har var tysk adelsman som hade gift sig med en lågadlig svenska och bosatt sig på Körunda, men även vid Järntorget i Gamla stan. Han var husägare men inte borgare; en skrivande person, men inte kyrklig; riksrådets betrodde man, men inte själv medlem av det högre skiktet. Bristen på kyrklighet hindrade honom dock inte att bekosta de målningar som 1434 utfördes på Ösmo kyrkas väggar, där hans vapen finns anbragt på en freskomålning. Väpnaren Peder Elofsson bodde på gården 1480 och Botilda Jönsdotter ägde den under 1540-talet. Wollmar Yxkull ägde gården i början av 1600-talet och hans son Didrik förvärvade den sedan 1632. Under åren härefter är ägarna många och kortvariga.

Johan Gustaf von Bröms köpte Körunda 1756, och blev, när han 1770 flyttade in med sin familj, den första ägaren på lång tid som verkligen bott på gården. Detta blev dock inte långvarigt, då Bröms samma år sålde gården till Carl Gustaf Ehrenhoff, som sedan i sin tur, året därpå sålde vidare till häradshövdingen i Södertörn, Olof Malmerfelt. Malmerfelt dog som änkling 1806 varvid brorsonen och namnen Olof Malmerfelt ärvde Körunda. I huvudbyggnaden finns sedan denna tid en kakelugn med det Malmerfeltska vapnet.

När kapten Adolf Fredrik Ström 1809 köpte Körunda hade mangårdsbyggnaden sex rum och kök på nedre botten och en större vindskammare på vinden. Det fanns två flygelbyggnader, där den ena innehöll kök och två rum och den andra var spannmålsmagasin och visthusbod. Kapten Ström sålde Körunda 1813 till friherre Sven Cederström och 1822 blev Körunda fideikomiss. Sonen Ture Cederström sålde 1842 Körunda till Karl Pritzensköld (död 1866). Härefter ädegs Körunda av släkterna Lönngren, Tauvon och Graff, till 1905 då egendomen såldes till justitierådinnan Fanny Hernmark, som lade ned stora kostnader på gården. Huvudbyggnaden restaurerades och den flygel, som varit spannmålsmagasin, inreddes till bostadslägenheter. Uthusen om- och tillbyggdes.

Ny ägare blev 1910 kammarherre Edvard Bergenstråle som dock 1912 sålde vidare till kommendörkapten Nils Ankarcrona. Den redan väl hållna gården sattes av Ankarcrona i ett än bättre skick. Corps de logiet byggdes ut 1913 åt både norr och söder, och hela inredningen gjordes om, för att sedan innehålla 18 rum och kök, med alla moderna bekvämligheter. Gårdsplanen inhägnades med ett högt järnstaket, nytt privatstall byggdes för vagnshästar, ladugården moderniserades och nya uthus uppfördes. Man byggde även eget el- och vattenledningsverk. 1919 förvärvas Körunda av kapten Björn Barkman som även ägde gårdarna Vansta och Mellanberg. Under Barkmans tid blir Körunda (som samlande namn för de tre gårdarna) känt för sin uppfödning av främst ardennerhästar och tjurar. Barkman sålde i början av 1960-talet Körundas marker till Ösmo kommun som var i behov av mark för den expansion av samhället som förväntades i samband med anläggandet av Marinens anläggningar på Muskö. Barkman behöll dock nyttjanderätten till bl.a. huvudbyggnaden under sin livstid.

Nynäshamns kommun, som i och med kommunsammanslagningen 1970 blivit ägare, lät 1975 stycka av tomt för gårdens bostadshus, brygghusen och de mindre ekonomibyggnaderna, varefter Körunda förvärvas av Harry Bouveng. Huvudbyggnaden används i dag bl.a. som kontor. Flygelbyggnader och annex är uthyrda som bostäder. På gården hålls i dag liksom tidigare även på 1700-talet hägn för dovhjort. Suzanne Ostens film Skyddsängen spelades in på Körunda 1989.

Den gamla ladugården/stallet är i dag klubbhus för Nynäshamns Golfklubb. med golfshop och klubbhusrestaurang. Där den gamla logen stod finns i dag Körunda Golf- och konferenshotell.

I det lilla samhälle Körunda i dag utgör, finns dessutom, norr om gården 3 st. villor och ett ”järnåldershus”.

Körunda med golfbana , hotell järnåldershus och dovhjortar har blivit ett populärt utflyktsmål främst sommar men även vintertid.