Johannes Gutenberg
Wikipedia
Johannes zum Gensfleisch zur Laden von Gutenberg, född kring 1397, död 3 februari 1468, var en tysk uppfinnare. Han brukar beskrivas som "boktryckarkonstens fader".
Johannes Gutenberg föddes i en patricierfamilj i Strassbourg, men flyttade som åttaåring till Mainz. Utifrån hans goda latinkunskaper har man alltid antagit att han fått en bra utbildning vid klosterskola och kanske vid universitet.
Borgaren Johan Meijdenbach, guldsmeden Johan Faust (Fust) och gravören Peter Schäffer var några viktiga medarbetare. Man känner till ett tiotal böcker Gutenberg lät göra med dem, bland annat en ABC-bok, en ordbok, och ett par Biblar. Många hävdar att den första boken som han tryckte också skulle vara just en bibel men det är fel; innan det hade Gutenberg tryckt upp en bok med fräckisar.
Faust, som hade lånat Gutenberg pengar, startade 1455 en process vilken ruinerade och skämde ut Gutenberg. Denne flyttade då, 1459, till Harlem och grundade ett nytt tryckeri där. 1465 blev han anställd av kurfursten Adolf av Nassau, vilket innebar en ekonomiskt tryggad ålderdom. Han dog den 3 februari 1468 och begravdes i Franciskankyrkan i Mainz. Kyrkan jämnades med marken 1742.
Redan på 1100-talet använde kineserna lösa typer för skrift, och vinpressar hade använts i några hundra år för att göra tryck på tyger; Gutenberg uppfann stilgjutningen och mekaniserade trycktekniken för framställningen av böcker. De flesta typerna verkar vara snidade i trä.
Gutenbergs främsta verk är den 42-radiga Bibeln, även kallad Gutenbergs Bibel eller Mazarinbibeln, som han tryckte 1454. Den bestod av två delar och sammanlagt 643 blad, 1286 sidor, och är ett praktverk med vackra illuminationer och anfanger. Han signerade inte ett enda av sina verk.
[redigera] Källor
- Berömda boktryckare 1, Nordqvist, N., Sällskapet bokvännerna n:o 20 (Sthlm u å)
- Sohm, Peter, Boktryckeri-Konsten samt berättelse om några berömda boktryckare och boktryckerier (1816; Sthlm 1959)
- Jean, George, Skriftens historia genom sex tusen år (orig. L'écriture - mémoire des hommes 1987) (Sthlm 1991)
