Jan Mayen
Wikipedia
Jan Mayen, till Norge hörande nästan obebodd (ca 20 personer) vulkanisk ö belägen 540 km nordöst om Island, på gränsen mellan Norska havet och Grönlandshavet.
Den nordöstra delen av Jan Mayen domineras av världens nordligaste aktiva vulkan, Beerenberg (2277 meter). Dess senaste utbrott började 6 januari 1985 och varade 35-40 timmar. Det senaste större utbrottet pågick från september 1970 till januari 1971.
Ön kan ha varit känd redan under medeltiden, men de första säkra identifieringarna gjordes i samband med att främst nederländska valfångstbåtar under 1600-talets början rörde sig i de omkringliggande vattnen. Henry Hudson upptäckte ön 1607 och kallade den Hudson's Tutches. Därefter gjorde flera sjöfarare efter varandra anspråk på ön och gav den olika namn. Det nutida namnet härrör från Joris Carolus som 1614 gav en del av ön namnet Jan Meys Hoel efter kaptenen på ett av sina skepp. Det har även påståtts att denne Jan Jacobs May van Schellinkhout eller Jan Mayen skall ha upptäckt ön 1611 eller 1614.
När grönlandsvalen vid mitten av 1600-talet, efter några decenniers intensiv jakt, i stort sett hade utrotats i området, övergavs ön av valjägarna och förblev i huvudsak öde fram till slutet av 1800-talet. Norge etablerade en meteorologisk station på Jan Mayen 1921 och annekterade ön följande år. Under andra världskriget och senare har militära radiostationer funnits på ön. Jan Mayen administreras från fylkesmannen i Nordland.
Tillsammans med Svalbard har Jan Mayen tilldelats landskoden sj.
[redigera] Externa länkar
 |
Norges fylken |  |
| Akershus | Aust-Agder | Buskerud | Finnmark | Hedmark | Hordaland | Møre och Romsdal | Nordland | Nord-Trøndelag | Oppland | Oslo | Rogaland | Sogn og Fjordane | Sør-Trøndelag | Telemark | Troms | Vest-Agder | Vestfold | Østfold |
