Ha-Longbukten
Wikipedia
Ha-Longbukten är ett vattenområde på ungefär 1 500 km² i norra Vietnam med en 120 km lång kustlinje, i Tonkinviken nära gränsen till Kina, och 170 km öster om Hanoi. "Vịnh Hạ Long" - Ha-Longbukten - betyder "Den nedstigande drakens bukt" på vietnamesiska.
Bukten består av ett tätt nätverk av 1 969 monolitiska sandstensöar, var och en med en kompakt djungelvegetation på toppen, vilka reser sig spektakulärt från havet. Flera av öarna är ihåliga, med enorma grottor. Huang Dau Go (Gömma timmergrottan) är den största grottan i Ha-Longområdet. Franska turister besökte denna i slutet på 1800-talet och gav den namnet Grotte des Merveilles. Dess tre stora kammare består av stora mängder av stalaktiter och stalagmiter (så väl som fransk graffiti från 1800-talet.
Några av öarna har flytande fiskebyar, som PLY det grunda vattnet med 200 fiskarter och 450 molluskarter. Många av öarna har fått sina namn av sina ovanliga former: några exempel är Voi (Elefant), Ga Choi (Kämpande tuppen), Mai Hha (taket). 989 av öarna har fått egna namn. Bland fåglarna och djuren kan nämnas bantam, antilop, apor och iguana.
Bukten blev 1994 uppsatt på UNESCO:s världsarvslista och är en av Vietnams populäraste turistdestinationer.
Ha-Longbukten har varit platsen för lokala sjöslag mot Vietnams grannar. Vid tre tillfällen i ölabyrinten, hindrade den vietnamesiska armén kineserna från att landsätta trupper. 1288 hindrade Tran Hung Dao mongoliska fartyg att segla från närliggande Bach Dang-floden genom att placera spetsiga bambupålar vid högvatten, vilket sänkte den mongoliska flottan.
Under Vietnamkriget, var många av kanalerna mellan öarna hårt minerade av den amerikanska flottan, några utgör än idag ett hot mot skepp.
Omgivande landet kring Halong City är rikt på höggradiga kollämningar, och är minerats av den vietnamesiska regeringen.
