Gudhems kloster
Wikipedia
Gudhems kloster grundades enligt Adam av Bremen och Saxo i Gudhem vid Hornborgasjöns strand år 1052 av den danske kungen Sven Estridssons före detta hustru Gunhild Anundsdotter. Ruinerna efter Gudhems kloster och klostermuren är nu för tiden högst markanta medeltidsminnen i Gudhem.
Gudhem är en gammal samlingsplats. Platsen ligger på högslätten med utsikt mot Billingen. Den har ett fördelaktigt läge vid den gamla pilgrimsleden som gick från kontinenten via Danmark och Ätradalen till Falan samt Skara och därifrån vidare till Olof den heliges grav i Nidaros i Tröndelagen i Norge.
Gudhems nunnekloster hade sin storhetsperiod på 1200-talet.
Kung Karl Sverkersson donerade Gudhems kungsgård till ett nybildat nunnekloster.
En annan gynnare av klostret var Katarina Sunesdotter. Hon var änka efter Erik Eriksson läspe och halte (1216-1250). Katarina donerade "gods och guld" till klostret. Genom detta fick man möjlighet att bygga upp en klosteranläggning ock klosterkyrka, vilka fortfarande finns kvar som ruiner. Under kommande decennier ökade Gudhem i storlek och betydelse för varje donation.
Katarina avled i klostret år 1252. Hon fick sin grav i klosterkyrkans västparti där en gravtumba murades. Resterna finns kvar. Graven försågs med en skulpterad gravhäll som nu finns på Statens historiska museum. En gjuten kopia sattes upp år 1964 på den ursprungliga platsen i ruinen.
Nunneklostret anslöts senare till Cisterciensorden. Kyrkan byggdes om och förlängdes mot öster och vid kyrkans norra sida uppfördes konventsbyggnaderna. Klosterkyrkan försågs med exklusiv huggstensdekor. Dessutom försågs den bland annat med portaler och konsoler. Delar av detta har återfunnits. I klosterkyrkans ruin finns altaret kvar. I långhuset finns rester av leksysteraltaret.
Öster om klostret finns ruiner efter ett hospits. Detta var ett slags gästhem. Klostret var nämligen skyldigt att ta emot resande, inte minst pilgrimer på väg mot Nidaros. Denna plikt blev med tiden så betungande att klostret en period flyttades till Rackeby på Kålland. Det flyttades därefter vidare till Aranäs, varefter det återkom till Gudhem.
År 1529 eldhärjades klostret och blev ruin. Ruinerna användes senare som stenbrott. Emellertid var ännu vid 1600-talets slut kyrkans murar bevarade upp till takhöjd.
Klosteranläggningen grävdes ut och konserverades i etapper 1928–1969.
