Finger tapping
Wikipedia
Finger tapping, eller tapping som det oftast kallas, är en teknik som musiker med stränginstrument till exempel gitarr och bas kan använda sig av. Tekniken innebär att man spelar tvåhändigt på instrumentets greppbräda, utan till exempel plektrum. Principen är att man med en finger trycker ner en ton på greppbrädan, och sedan med en annan finger trycker till på samma sträng fast på en annan ton, och sedan när man tar bort fingret "sprätter" till strängen samtidigt.
Tapping har använts långt tillbaka bland basister och gitarrister, men det var Edward Van Halen som i slutet på 1970-talet revolutionerade gitarrvärlden med sin briljanta och snabba teknik. Dels med plektrum, men mest för att han använde sig av tapping, något som ingen annan känd musiker hade gjort på det sättet förut. Man kan säga att tappingen fanns innan, men det var han som gjorde tappingen riktigt känd, och spred den till massorna. Om man vill höra ett förstklassigt exempel på hur tapping kan låta så kan man lyssna på Edward Van Halens solo-spår, Eruption, från Van Halens första skiva, Van Halen (1978).
