Contact

Wikipedia

Contact, svensk musikgrupp som från början bestod av Ted Ström, Tomas Larsson, Lars-Göran Reijner och Jens Bagge bildades redan när medlemmarna gick i gymnasiet, då under namnet Ruperts. Under en tid var Lorne de Wolfe (senare i Hansson de Wolfe United) medlem i gruppen. De hade en jättehit med låten Hon kom över mon, inspelad tillsammans med Skäggmanslaget.

[redigera] Historia

Contacts ursprung var gruppen Ruperts. Gruppen bildades under bandmedlemmarnas gymnasietid på Lidingö Södra Läroverk. Det var Ted Ström, Tomas Larsson, Lars-Göran Reijner och Jens Bagge som nästan brände sönder skolans alla bandspelare. De var till en början de enda förstärkarna de hade tillgång till. Detta hände mellan 1962-1963 och de försökte att spela låtar som "Be-bop-a-lula", en del av Del Shannons låtar och de hetaste twistlåtarna. Sedan var alla i Tennishallen och såg Beatles som förband till Joey Dee & the Starlighters. Ted Ström beskrev det här som att sedan blev ingenting längre sig likt. Beatles fick dem att känna känslan "kan dom, så kan vi". De försökte komponera egna låtar, och Ruperts kom inte längre än till de legendariska skoldanserna på Lidingö. De fick även en hedrand eplats i tävlingen "Stockholms Beatles" på Kingsinde.

1964 började Ted Ström på Konstfack och träffade där Leif Reinholds, som visade sig vara trummis. På den första festen gick de upp och spelade rock i jazzbandets paus. Tomas Larsson spelade på sin bas, Leif Reinholds satt bakom jazztrumsetet och Ted Ström spelade banjo. Det var första gången någon spelade rock på Konstfacks fester, men inte sista. Den ett år äldre Örjan Jansson, som blev deras gitarrist och munspelare, hoppade in. På reklamfackets höstfest, som gick i svenska flaggans färger, böt de namn till Hårbandet. De spelade då spelade mest covers på Beatles och Rolling Stones och en och annan bluesklassiker. Under resten av 60-talet var Konstfack en betydande rockscen i Stockholm. Gruppen blev något av ett husband under de åren som de spelade där.

Snart bytte de namn till Yellow & Blues och spelade mest r&b. Deras främsta förebilder var John Mayall och Paul Butterfield Blues Band. Omkring 1967 följde de efter Flower-power-vågen och Ann-Sofie Nilsson hoppade in som sångerska ett tag. Då hette de Grand Canyon och spelade långa och monotona låtar. De spelade även på ställen som till exempel Filips, Cirkeln och Domino. De kompade även en då helt okänd Peps Persson när han var i Stockholm. Nu hade de även fått in gitarristen Anders Lundin. De kompade den engelska trion Scaffold, de med låten "Thank you very much". I den gruppen var bland annat Paul McCartneys bror medlem.

1968 bytte de namn till Contact och medverkade i Candide på Pistolteatern och spelade en del på Moderna Museet. 1969 fick de ett erbjudande om att spela in en singel hos MNW i Vaxholm. Spända av förväntan blev de meddelade om att Sverre Sundman fått motorstopp i Sandhamn. Så småningom blev inspelningen ändå av i MNWs studio, som då var i en liten sommarstuga. Singeln hette "A Fairy Tale/Convulsions" och släpptes hösten 1969. I samma veva medverkade de i ett radioprogram där Måns Rossander sammanförde grupper med olika musikstilar. De drabbade samman med tre galna fiolspelare från Delsbo i Hälsingland. Trion hette Skäggmanslaget. Ljuv musik uppstod. Ted Ström hade lyssnat på Jan Johansson och kommit på idén om att göra en ny låt i gammal stil. Det var "Hon kom över mon", som släpptes som singel 1970. Skäggmanslaget gjorde även "Gråtlåten" som Contact var med på. Det var deras debut-LP.

Sommaren 1970 kom amerikanen Kim Fowley till Sverige och lyckades övertala både MNW och Contact till att göra en "internationell lansering". Någon sådan blev dock aldrig av. Skivan fick i alla fall namnet "Nobody Wants to be Sixteen" och kom hösten 1970. Då slutade Tomas Larsson för att basa för studion i Vaxholm och Lorne deWolfe hoppade in på posten.

Hösten 1970 medverkade Contact i "Sonja, Mona, Maja, arbetets döttrar" på Dramaten med både musik och texter. Det inspirerade dem att slutgiltigt gå över till låtar med svenska texter. Contact var ett av de första banden som blandade svensk folkton med rock. Våren 1971 spelade de in "Grannlåt", "Vargarnas natt", "Samma vindar, samma dofter", "Nattens drottning" och självklart "Hon kom över mon". Plattan fick massor med goda recensioner och Contact fick fler spelningar. I bandet spelade då Björn Holmsten (sax/klarinett), Bo Linné (fiol), Claes Palmqvist (fiol/trumpet), Ted Steerling (orgel/sång), Lorne deWolfe (bas/sång), Ted Ström (orgel/sång) och Leif Reinholds (trummor). Den senare ersattes av Ali Lundbohm, sommaren 1971, som sedan dess varit bandets trumslagare. Contact fick en Grammis för LP:n "Hon kom över mon" år 1971. Under senvåren 1971 bröt Contact och Sverre Sundman med MNW och gick till bolaget Polydor. Dettar orsakade lite politiskt skrammel från den nya kretsen MNW.

Redan nästa år kom deras nya LP "Utmarker" med låtar som ”Ode till en fjord", "Fyrvaktarens dotter" och "Guldkalven". Nu var Contact ett "stort" liveband som turnerade flitigt under 1970-1972, även i Norge och i Danmark. De framträdde på festivaler som bl.a. Ruisrock i Åbo, Slatøya utanför Oslo och Roskilde 1972. Under bandets sista år hoppade den kände ragtimegitarristen Lasse Johansson in istället för Ted Steerling och Lorne deWolfe ersattes en kort tid med Staffan Skäre. Hösten 1972 gjorde de sin sista spelning tillsamman med Hoola Bandoola Band.

1989 återförenades Contact (med samma sättning som 1971) till MNW:s 20-årsjubileum. Då spelade de på Glädjehuset i Stockholm och det blev en jättesuccé. Sommaren 1991 var de på Visfestivalen i Västervik. Sen var det "lugnt" framtill 2001, då de inbjöds att spela på Skeppholmsfestivalen i Stockholm. Då ersattes gitarristen Ted Steerling med Coste Apetrea och Backa Hans Eriksson spelade bas, medan Lorne koncentrerade sig på sång, gitarr och keyboard. Det var en stor framgång med en dansande ung publik. Hösten 2002 spelade de på "proggfestivalen" på Ålands hav. Så bra lät dom inte ens på den gamla tiden. Sommaren 2003 spelade de återigen på "Proggbåten". Det blev en stor succé båda gångerna. I början på 2004 släpptes deras remastrade samlingsalbum. Det blev ett par nya låtar som till exempel "Hon fattas mig".

Lorne deWolfe är fortfarande en aktiv musikmakare med en rad av LP- och CD-skivor i bagaget. Han spelade bland annat i Hansson deWolfe United, som hade en hel del hits. Ted Ström var med i Norrbottens Järn mellan 1974 och 1979. Där skrev han de flesta av låtarna. Han har även skrivit egna låtar och medverkat med dessa i diverse sammanhang, som pjäser. Ted Ström gjorde bland annat introt till SVTs "Sommartorpet". Contact har inte slutat att spela än. Numera är legenden Janne Bergman basist och Jonas Isacsson gitarrist.

Contact har hållit på i drygt 35 år och de har inte slutat ännu.