Christian Naumann

Wikipedia

Christian Naumann, född 1 juli 1810 i Malmö (av borgerlig, från Sachsen inflyttad släkt), död 30 augusti 1888 i Stockholm, professor i stats- och processrätt, ledamot av Högsta domstolen.

Naumann blev vid Lunds universitet år 1832 filosofie magister (motsvarande filosofie doktorsgraden) och år 1836 juris kandidat. År 1839 utnämndes Naumann till vice häradshövding, år 1841 till sekreterare och ombudsman vid Lunds universitet samt - efter någon tids tjänstgöring åren 1847-48 som kanslerssekreterare - år 1852 till professor i stats- och processrätt vid nämnda universitet. Efter speciminering inför juridiska fakulteten i Kiel kreerades Naumann år 1854 av densamma till juris doktor. Han var ordförande i Akademiska Föreningen 1854-59 och rektor för universitetet i Lund 1859-60. Åren 1860-87 var han ledamot av Högsta domstolen (justitieråd).

Vid bildandet av L'Institut de droit international år 1873 blev Naumann ledamot av detsamma. Hans mestadels juridiska och statsrättsliga författarskap, åt vilket han under ett halvt århundrade oförtröttat och framgångsrikt ägnade sig mellan ämbetsgöromålen, omfattar åtskilliga skrifter inom skilda områden av juridiken.

Efter upphörandet av tidskriften Juridiskt arkif år 1862 började Naumann utge en likartad, något större Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning ("Naumanns tidskrift"), av vilken 25 årgångar utkom (1864-88), med en mängd bidrag av hans egen hand (Om kriminal-lagstiftningen i Sverige efter år 1809, Om främlingars asylrätt i Sverige, Populära anteckningar i allmän statsrätt m.fl.).

Företrädare:
Carl Johan Tornberg

Rektor för Lunds universitet
1859-1860

Efterträdare:
Carl Fredrik Naumann