Bränsleinsprutning
Wikipedia
Bränsleinsprutning innebär att man genom munstycken (spridare) sprutar in bränsle i den luft som strömmar in i en förbränningsmotor. Ersätter förgasare i så gott som alla bensinmotorer för bilar som tillverkas idag. Den första massproducerade personbilen med bränsleinsprutning var Volkswagen 1600 av 1968 års modell.
Bränslemängden kan regleras med trycket till spridaren, insprutningstid eller båda.
Att upprätta ett konstant bränsletryck och reglera insprutningstiden ger en mycket exakt bränslemängd. Ett konstant bränsletryck upprättas mellan en pump och en bränsletrycksregulator. Detta tryck som kan vara runt 50 psi ligger på spridarna som innehåller ventiler som öppnas och stängs med elektriska signaler. Ventilerna har två lägen; av och på och styrs av styrboxen.
Styrboxen är en mikroprocessorstyrd enhet som tar emot signaler från givare och styr bränsle/luft-blandning, tändning, kamförställning, instrument, färddator, farthållare med mera, beroende på hur avancerad den är.
[redigera] Bränsleinsprutningens fördelar
Den främsta fördelen med bränsleinsprutning är att systemet doserar bränslet mer exakt än en förgasare. Därför kan motorn anpassa sig till olika driftförhållanden (temperatur, belastning med mera) och alltid få rätt mängd bränsle. Detta ger jämnare gång och mindre avgasutsläpp.
[redigera] Några vanliga givare
- Luftmassemätare
- Vevaxellägesgivare
- Kamaxellägesgivare
- Grenrörstrycksgivare
- Lambdasond
- Insugningsluftstemperaturgivare
- Motortemperaturgivare
- Gasspjällslägesgivare
Att variera både tryck och insprutningstid innebär oftast att tryckregulatorn styrs av ett undertryck som hämtas via slang någonstans från insugningsröret.
Att endast variera trycket förekommer i äldre, mekaniska bränsleinsprutningssystem.
En spridare kan förse en eller flera cylindrar med bränsle till bränsle/luft-blandningen.
