Bergvik och Ala AB
Wikipedia
Bergvik och Ala AB, tidigare skogsindustriföretag, verksamt främst i Hälsingland och Gästrikland.
Bergvik och Ala AB hade sitt ursprung i det år 1852 bildade sågverksbolaget Gefleborgs Sågverks Actie Bolag, vilket redan följande år kom att byta namn till Bergviks Sågverks Aktiebolag. Sitt slutliga namn fick företaget 1876 och i samband med detta inleddes även tillverkning av sulfitmassa. 1975 köptes Bergvik och Ala upp av Stora Kopparbergs Bergslags AB och fanns kvar som ett självständigt dotterbolag i koncernen tills det 1985 fusionerades med moderbolaget. Företagets omsättning var 1980 940 miljoner kr och antalet anställda 2600.
[redigera] Historia
Gefleborgs Sågverks bildades i Stockholm i november 1852 av ett antal industriidkare. På hösten samma år kunde man förvärva ett pappersbruk och ett vattendrivet sågverk i Bergvik, strax utanför Söderhamn. Som ett resultat av detta ändrades också bolagsnamnet till Bergviks Sågverks Aktiebolag. 1854 inleddes arbetet med att utöka verksamheten med ett sågverk i Ala, beläget vid kusten en bit utanför Ljusne. Året därpå kunde den nya ångsågen tas i drift.
Trots investeringarna fick Bergviks Sågverks AB ekonomiska problem, och gick därför i konkurs 1867. Bergviks Sågverks största fodringsägare, T.M. Weguelin från London, hade vid det laget redan tagit bolagets anläggningar och aktier som garanti förvärvade nu även resterande tillgångar, och 1876 bildade han ett nytt bolag, Bergvik och Ala AB. Då hade redan en fabrik för tillverkning av sulfitmassa sedan två år tillbaka varit i drift vid i Bergvik. Sulfitfabriken kom att vara den första i sitt slag i världen. Verksamheten kom under de följande åren utökas med uppköp av flera sågverk. 1890 genomfördes det betydelsefulla förvärvet av de s.k. Hamrångeverken, som tillförde bolaget 24 000 ha. 1898 förvärvades Sandarne AB med 91 000 ha samt sågverk i Askesta och lastageplats i Sandarne.
Vid Weguelins bortgång 1887 ombildades företaget till Bergvik och Ala Nya AB. Sulfitfabriken i Bergvik kom med tiden att bli gammalmodig, och ersattes därför av en ny 1903. 1911 inleddes även tillverkning av sulfitsprit, däremot nedlades sågverket i Bergvik 1916. Vid samma tidpunkt började de brittiska aktieägarna sälja sina aktier, och Bergvik och Ala blev därmed åter svensktägt.
Speciellt efter andra världskriget kom till tillväxt och investeringar att dominera Bergvik och Alas utveckling. I samband med att Ström-Ljusne AB förvärvades 1967 kom en del nya verksamhetsområden in i företaget, exempelvis kättingtillverkning. Bergvik och Ala köptes i sin tur upp av Stora Kopparbergs Bergslag 1975, men kom att existera som ett självständigt dotterbolag med sin egen VD och sin egen styrelse fram till 1985, då det fusionerades med moderbolaget.
Av Bergvik och Ala:s gamla tillverkningsheter finns idag Ala sågverk kvar, numera i StoraEnso-koncernen.
[redigera] Bergvik och Ala AB år 1975
Vid tidpunkten för Stora Kopparbergs förvärv 1975 innehade Bergvik och Ala AB 358 000 ha produktiv skogsmark. Totalarealen uppgick till 487 000 ha. Därtill 14 000 ha vatten. Man ägde vattenkraftverk med en kapacitet på ca l.000 GWh/år. Ytterligare utbyggnader av vattenkraften planerades dessutom. Bergvik och Ala svarade för en omfattande eldistribution (förutom till egna industrierna) i stora delar av sydöstra Hälsingland och norra Gästrikland.
Bergvik och Ala:s industrier var vid denna tid var följande: Ala sågverk (kapacitet: 235 000 m3), Bergviks sulfitfabrik (kapacitet: 80 000 ton blekt och oblekt magnesiumsulfitmassa vid kontinuerlig drift), Sandarne sulfatfabrik (kapacitet: 120 000 ton oblekt sulfatmassa och 10 000 ton såpa), hartsdestillationsverk i Bergvik, (bedrevs under namnet Bergviks Hartsprodukter AB. Kapacitet: 90 000 ton rå tallolja och 5.000 ton lackhartser m.m.), kättingfabrik i Ljusne (kapacitet: 20 000 ton), plywoodfabrik i Ljusne (kapacitet: 25 000 m3 plywood och 3.000 m3 lamellträ ), boardfabrik i Ljusne (kapacitet: 46 000 ton hård board och 21 000 ton porös board)
Man drev även en boardfabrik i Pilgrimstad, Jämtland, samt ett hartsdestillationsverk i Landskrona. I hela koncernen var 3 000 anställda, och av dessa var ca 2 000 knutna till verksamheter i Söderhamnsområdet.
