Autogiro
Wikipedia
- För betalningssättet, se Autogiro (betalningssätt)
Autogiro ser ut som en helikopter men fungerar mer som ett vanligt flygplan.
Löjtnant Alejandro Gomez Spencer genomförde den första lyckade autogiroflygningen 9 januari 1923 med en autogiro konstruerad av Juan de la Cierva. Cierva startade en industri som försåg stora delar av världen med autogiror under 1930-talet. Den vanligaste modellen var Cierva C 30.
Skillnaden mellan en autogiro och en helikopter är att autogiron måste ha fart framåt för att hålla sig flygande. Ovanför flygkroppen sitter en rotor som inte har någon koppling till autogirons motor. Den kan betraktas som ett knippe smala flygplansvingar som utför en cirklande glidflykt. Rotationen av rotorn och därmed också lyftkraften kommer då autogirons propeller i flygkroppens nos tvingar planet och därmed rotorn att röra sig framåt och uppåt.
Autogirons princip finns även i naturen. Lönnens vingförsedda frö, "lönnäsan", autogirerar och kan med vindens hjälp flyga långt bort från moderträdet.
En autogiro är billigare att använda än en helikopter, eftersom den innehåller färre rörliga delar och ingen komplicerad mekanik som till exempel en rotorväxel. Nackdelen är att den inte kan göra VTOL-starter. Den kan dock landa utan fart framåt. (Numera kan en autogiro göra stående start genom att först varva upp rotorn med hjälp av en tillfällig koppling till motorn, men denna koppling måste brytas innan autogiron lättar.) Vid ett eventuellt motorbortfall autoroterar rotorn på samma sätt som för en helikopter som drabbas av samma fel. Höjdförlusten omvandlas till rotation av rotorn som skapar lyftkraften. Dock är en helikopter ej konstruerad för autogirokraft vilket gör det betydligt svårare att landa en helikopter utan motorkraft.
Under 1930-talet och 1940-talet opererade Rolf von Bahr med ett antal autogiror och flög turister i de svenska fjällen, för att under kriget utföra spaningsflygning och artillerieldledning åt svenska marinen. Under andra världskriget använde sig tyska ubåtar av en autogiro som drogs av båten för spaning. På 1950-talet utvecklade brittiska Fairey prototypen till en 'flygande buss' som kallades Rotodyne. Den var en kombination av helikopter, autogiro och konventionellt passagerarflygplan.
