Arcangelo Corelli
Wikipedia
Arcangelo Corelli, född i Fusignano 17 februari 1653, död i Rom, 8 januari 1713, var en italiensk kompositör och violinist. Corelli studerade i Bologna från 1666, och antogs vid Accademia Filarmonica vid 17 års ålder. 1675 blev han försteviolinist och kammarmusiker hos drottning Kristina i Rom, och till henne dedicerade han sina 12 trio sonatas da chiesa op.1 (1681). Efter 1708 drog han sig tillbaka från offentligheten.
Corelli var den förste kompositör som blev berömd uteslutande för sin instrumentala musik. Hans verk var oerhört populära under hans livstid och lång tid därefter. Hans begränsade verk fick banbrytande betydelse för barockmusiken.
Corelli skrev verk för soloviolin, för stråktrio och för kammarorkester. Hans sex opus omfattar bara 49 triosonater, 12 concerti grossi, tre kvartettsonater och en sinfonia, inalles 65 verk. Denna kvantitet kan jämföras med Johann Sebastian Bachs och Georg Friedrich Händels tusentals verk. Men alla verk av Corelli har finsmakarens kännetecken. Hans julkonsert är omedelbart intagande. Till skillnad från sina mer namnkunniga samtida är han "an acquired taste".
Corelli gjorde knappast någon bruksmusik - hans musikaliska liv var fokuserat på konstmusik. Som inflytelserik violinlärare krävde han också disciplin och precision, "excellence is in the detail". Under några avgörande år i början av sin karriär gynnades Corelli av drottning Kristina som var hans mecenat. Hans personlighet överensstämde med hans namn, han utstrålade en ärkeängels tålamod. François Couperin avgudade honom, och Jean-Baptiste Lully avundades honom, och långt in på 1800-talet hyllades han av efterkommande kolleger. Antonio Vivaldi, Georg Philipp Telemann, Giuseppe Tartini, Bach och Sergej Rachmaninov har ägnat honom sin hyllning i egna verk byggda på hans idéer.
Wikimedia Commons har media som rör Arcangelo Corelli
