Antihjälte
Wikipedia
 |
Denna artikels kvalitet är ifrågasatt. |
| Förbättra gärna texten. Anledning: kontrollera betydelse Se diskussionssidan för mer information. |
Antihjälte är en sorts huvudperson i litteratur och film som har några personliga egenskaper som traditionellt associeras med skurkar men ändå har tillräckligt med hjältekvaliteter eller intentioner för att skapa sympati hos läsaren eller publiken. Antihjältar kan vara klumpiga, jobbiga, passiva, sorgliga eller trögtänkta, men de är alltid i grund och botten misslyckade eller ärrade hjältar. I serietidningar finns det antihjältar som slåss på det godas sida, men antingen har en tragisk sida (såsom ett plågat förflutet) eller använder ”fel” metoder för att nå sina mål. En antihjälte är med andra ord en paradoxal figur som i rätt fiktivt universum är en hjälte men i andra sammanhang lika gärna skulle kunna ha varit en skurk.
Konceptet antihjälte har utvecklats från tendensen hos moderna författare att porträttera skurkarna som komplexa och till och med sympatiska figurer som har motiv som inte är onda i sig, eller till och med är goda. Gränsen mellan antihjälte och skurk är därför inte alltid tydlig.
Innehåll |
[redigera] Typer
[redigera] Outsidern
En typ av antihjälte känner sig hjälplös, misstror konventionella värden i livet, och har ofta svårt att binda sig till några ideal, men han accepterar och njuter ofta av sin outsider-status. Cyberpunk-genren använder ofta den typen. Även Ignatius i "Dumskallarnas sammansvärjning" torde kunna räknas till denna kategori.
[redigera] Den misslyckade hjälten
En annan typ av antihjälte är figuren som ständigt går från misslyckande till misslyckande, med kortvariga framgångar. Men han ger inte upp och får en sorts framgång som hjälte genom att fortsätta kämpa. Den typen har ofta en djup optimism om sina chanser, men möter, precis som den traditionelle skurken, till slut sitt nederlag. Ett populärt exempel på den här typen är regissören Ed Wood, känd från Tim Burtons film. Se också Don Quijote.
[redigera] Vigilante
En tredje typ av antihjälte är en vigilante, en figur som har samma slutmål som vilken hjälte som helst, men som menar att "ändamålen helgar medlen". Den typen är populär i serietidningar. Till exempel Matt Murdock som på dagarna jobbar som advokat, men på nätterna arbetar utanför systemet, och tar på sig en mask och utkräver hämnd som Daredevil. Den här typen dödar ofta, men aldrig "oskyldiga".
[redigera] Den utvecklande hjälten
Det finns också en typ av antihjälte som börjar historien med några negativa drag, såsom fördomar, egoism, omogenhet, eller tunnelseende mot pengar, status eller hämnd. Under historien, medan vi lär känna figuren, växer den och förändras, tills den blir sympatisk. Ett välkänt exempel på den typen är Han Solo i Stjärnornas krig. Skådespelaren Clint Eastwood blev berömd på att spela den typen av antihjälte i filmer som Den gode, den onde och den fule och För en handfull dollar.
[redigera] Vardagspersonen
Ibland är antihjälten en vanlig person som helt saknar några specifika heroiska drag, men dessutom har några negativa drag. Sådana figurer är inte tillräckligt avskyvärda för att klassas som skurkar, men de saknar också de drag som skiljer hjältar från vanliga människor. De brukar i regel kastas in i extraordinära omständigheter, som de inte kan styra över, men som en traditionell hjälte skulle kunna hantera. Några exempel på sådana figurer är Homer Simpson från The Simpsons, Arthur Dent från Liftarens guide till galaxen och Philip J. Fry från Futurama. Den här typen beter sig inte alltid moraliskt och har sällan goda intentioner, vilket skiljer dem från vardagshjälten eller ofrivilliga hjältar som Scooby-Doo eller figurerna som Jackie Chan spelar, men ändå saknar de de illvilliga drag som skurkaktiga hjältar som t.ex Richard III visar upp. Ett annat exempel är Kalle Anka.
[redigera] Skurken
Ibland har huvudpersonen i en berättelse inga förmildrande drag över huvudet taget. Han eller hon är en skurk, men är ändå i fokus för berättelsen, och de andra rollfigurerna är så i bakgrunden att de inte erbjuder någon vila. Läsaren eller tittaren tvingas att sympatisera eller relatera till en helt fruktansvärd person, och konfrontera sina känslor för den typen av hjälte. Pinkie Brown från Graham Greenes roman Brighton Rock, Alex de Large från En apelsin med urverk, och Richard III:e från William Shakespeares pjäs är exempel på den typen av antihjälte.
[redigera] Se även
- Tragisk hjälte
- Byronisk hjälte
- Gentlemannatjuv
- Misslyckad tjuv
