Youri Messen-Jaschin

Wikipedia

	Den här artikeln behöver språkvård.
	Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet.

Youri Messen-Jaschin är en konstnär av lettisk härkomst. Han föddes den 27 januari 1941 i Arosa, Schweiz.

Messen-Jaschin började sina studier vid den Nationella Konsthögskolan i Paris. En av hans lärare var Robert Cami. Senare studerade han även vid Sorbonne där han undervisades av Pierre Francastel.

Åren 1962 till 1965 läste han vid Ecole des Beaux Arts i Lausanne. Han undervisades där av gravören och målaren Ernest Pizotti. Hans namn nämndes för första gången i samband med en utställning vid Expo 64 i Lausanne där han ställde ut rörliga glas- och akrylskulpturer. Messen-Jaschin arbetade sedan i två år vid Centre de la gravure contemporaine i Geneve. Sedan flyttade han till Zürich där han utvecklade sina bildmässiga horisonter tack vare upplevelsen att verka i kretsen runt den kände målaren Friedrich Kuhn. Mellan 1968 och 1970 följde sedan de så viktiga åren då han var aktiv vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, även känt som "Slöjdis".

Där experimenterade han med rörlig textil konst och skapade flera verk, som ställdes ut i Göteborg i samarbete med Röhsska konstmuseet (som då låg i samma kvarter som skolan som numera flyttat, s.a.) I Göteborg lärde han känna konstärerna Jesus Rafael Soto, Carlos Cruz Diez och Julio Le Parc under en utställning i Museet för modern konst. Under samtalen med dessa insåg han möjligheterna inom optisk konst som kunde utvidgas genom inslag av rörliga arrangemang. Därför stannade han en längre tid i Göteborg, där han hade möjlighet att tekniskt realisera sina tankar om integration mellan optiska geometriska arrangemang och rörlig konst. Dessa projekt väckte för övrigt stor uppmärksamhet i Skandinavien, där han nu betraktades som en av de stora avantgardisterna. Hans verk hittade också vägen till flera moderna utställningar hos de olika museerna.

År 1968 fick han både förstapriset för schweizisk gravyrkonst och ett statligt stipendium från svenska staten. Från 1970 arbetade han i en ateljé utanför Hamburg där han tillsammans med nordtyska konstnärer arbetade på flera ganska så monumentala kinetiscka projekt, bland annat en stor installation vid det internationella företaget Gould Corporations kontor i Eisstetten nere i Schwarzwald. Under dessa år uppmärksammade han också sina samtida kolleger inom Pop Art, såsom Andy Warhol, Tom Wesselman och Jasper Johns och utvecklade kontakterna då han några månader vistades i New York. Detta inflytande visar sig i Youris enda verk i Pop Art stil, den stora väggbonaden "More Light" som han skapade i sin schweiziska atelier i Zollikofen utanför Bern. Den återspeglar den användning av starka färger Pop Art står för. Den rådande smaken gjorde att verket snabbt fick en köpare, när den kända schweiziska varuhusgruppen Migros eget Musee Migros für gegenwärtigen Kunst intresse väcktes.

Han stannade alltså i Bern från 1970 till 1981. Vid varje utlandsresa skapade han nya kontakter med konstnärer som arbetade åt somma håll inom konsten. Det rörliga momentet i Youris konst gled så småningom över i ett ökat intresse för ett med arkitektur förenligt synsätt och han började kontakta företrädare för modern arkitektur. Hans studier ledde till kontakter och tillfällen till samtal med storheter som Oscar Niemeyer och Burle Marx i Rio de Janeiro, Ruy Otake i Sao Paolo och Clorinda Testa i Buenos Aires. Dessa samtal ledde in på olika sätt att framhöva rörlighet i arkitekturen, ett nytt element i denna konstart. Mot slutet av sin vistelse i Sydamerika anordnade Youri egna utställningar i Caracas med finansiellt stöd av Eugenio Mendoza-stiftelsen, Goethe-Institutet och Alliance Francaise. Dessa utställningar integrerades med både teater och dansuppvisningar och deltog även i VI Festival Internacional de Teatro. Men då Venezuela snart drabbades av valutaproblem och politisk instabilitet beslöt Youri att återvända till den europeiska scenen och mottog 1985 det första kulturella världspriset Premio Mondiale della Cultura statua delle Vittoria som utdelades av Centro Studi e richerche dekke Nazioni i Calvatone i Italien. Han blev även "academien de l'Europe" (alltså en sorts akademiledamot) i Centro Studi e Richerche de l'Europa. Hans verk återfinns alltså numera i museer och privata samlingar på flera kontinenter. Inte minst inom "body art painting" som år 2006 framvisade honom och hans arbete vid ett arrangemang av dagstidningen Le Matin under jazzfestivalen i Montreux.