Xuanzang
Wikipedia
Xuanzang (kinesiska: 玄奘, Wade-Giles: Hsüan-tsang), en kinesisk buddhistmunk, född nära Luoyang, i provinsen Henan 602 som Chen Yi. Han kom från en bildad konfuciansk familj och hade tre äldre bröder eller två bröder och en syster beroende på källa). Känd för sin 17 år långa resa till Indien, där han studerade för buddhistiska läromästare, bl.a. vid det buddhistiska universitetet i Nalanda och för de översättningar av sutror han gjorde efter hemkomsten.
Vid återvändandet till hemlandet och huvudstaden Chang'an förde Xuanzang med sig 657 sanskrittexter och påbörjade med kejserligt understödjande det stora översättningsarbetet. Han ska enligt buddhistisk tradition ha ansvarat för översättandet av totalt 1 330 heliga buddhistiska dokument till kinesiska.
I övrigt var Xuanzang särskilt intresserad av yoga, och anses vara grundaren av den buddhistisk-filosofiska riktning som kallas Faxiang, vars förste patriark hans mest framstående elev, Kuji, blev.
För de flesta är Xuanzang idag kanske känd främst som huvudperson i Mingromanen Färden till Västern, men hans skrev själv 646, på kejserlig befallning, ned sina intryck från resan till Indien under titeln "Resan till de västra regionerna under den stora Tangdynastin" (大唐西域記, Da Tang Xiyu Ji). Boken är idag en av de viktigaste historiska källorna om Indien under 700-talet.
