Vasco da Gama

Wikipedia

Vasco da Gama

Vasco da Gama, född omkring 1469 i Sines eller Vidigueira i landskapet Alentejo i södra Portugal, död 24 december 1524 i Indien, var en portugisisk upptäcktsresande. Han är mest känd för att ha upptäckt sjövägen till Indien.

Han gavs i uppdrag av kung Manuel I av Portugal att fullfölja Bartolomeu Diaz' försök att finna sjövägen till Indien, och seglade i juli 1497 från Portugal med fyra skepp varav ett hade förråd och de andra tre var specialbyggda på så sätt att de kunde liknas vid flytande reservuppsättningar. Da Gama ankom Indien den 20 maj 1498. Han återkom till Portugal i september 1499.

Vasco da Gama avseglade den 12 februari 1502 på ytterligare en expedition som gav honom en enorm förmögenhet.

1524 skickades da Gama ut på ytterligare en expedition med syftet att ersätta den dåvarande portugisiska vicekungen Eduardo de Menezes, men da Gama avled i december samma år, inte långt efter ankomst i Calicut. Hans kropp begravdes i Indien, och fördes 1539 tillbaka till Portugal, där den begravdes i en praktfull grav.

[redigera] Tidigt liv

Da Gama föddes i en rik familj. Hans far, Estevão da Gama, Alcaide (guvernör) i Sines, var medlem av hushållet hos furst Dom Fernando, en mästare av Santiagoorden. Vascos mor hade engelskt ursprung, och förbindelser med hushållet hos Dom Diogo, hertigen av Viseu (son till kung Edvard I av Portugal) och styresman för den militära Kristusorden. 1488 tros Vasco ha blivit invigd i Santiagoorden tillsammans med några av sina bröder. 1507 gick han över till Kristusorden, under ledning av kung Manuel I av Portugal. Vascos karriär började efter att hans far blivit utvald att leda en expedition för att öppna sjövägar till Asien, för att konkurrera ut muslimerna, som då hade monopol på handel med Indien och andra östliga länder. Hans far dog i juli 1497, och befälet för skeppet gavs till Vasco. Det tros också att befälet för uppdraget erbjöds till Vascos bror Paulo, men att han tackade nej.

[redigera] Upptäcktsfärder före da Gama

Från början av 1400-talet hade Henrik Sjöfararens sjöfartsskola ökat portugisernas kunskap om den afrikanska kustlinjen. Från 1460-talet hade målet blivit att runda kontinentens södra spets för att få lättare tillgång till Indiens rikedomar (framför allt svartpeppar och andra kryddor) genom en tillförlitlig sjöfartsväg..

Vid den tid då da Gama var 10 år hade dessa långsiktiga planer börjat förverkligas. Bartolomeu Diaz hade återvänt efter att ha rundat Godahoppsudden, sedan han utforskat området ända till Fish River (Rio do Infante) i dagens Sydafrika, och bekräftat att den okända kusten fortsatte åt nordost.

Samtidigt gjordes under Johan II av Portugals regeringstid upptäcktsresor till lands som stödde teorin att Indien kunde nås till sjöss från Atlanten. Kungen hade skickat Pêro da Covilhã och Afonso de Paiva via Barcelona, Neapel och Rhodos till Alexandria, och därifrån till Aden, Hormuz och Indien, vilket stödde teorin..

Det återstod för en upptäcktsresande att bevisa länken mellan de upptäckter som gjorts av Diaz och de som gjorts av da Covilhã och de Paiva, och sammanfoga dessa skilda avsnitt av en potentiellt lukrativ handelsväg till Indiska oceanen. Uppgiften, som först gavs till Da Gamas far, erbjöds Vasco av Manuel I på grund av Vascos bedrifter med att skydda portugisiska handelsstationer längs Guldkusten från fransmännens plundringar.

[redigera] Första resan

8 juli 1497 lämnade flottan, bestående av fyra skepp, Lissabon. Skeppen var:

São Gabriel, under Vasco da Gamas befäl; en karrack på 178 ton, längd 27 meter, bredd 8,5 meter, djupgång 2,3 meter, segel på 372 kvadratmeter, 150 besättningsmän
São Rafael, vars befälhavare var Vascos bror Paulo da Gama; liknande storlek som São Gabriel
karavellen Berrio, något mindre än de två förra
Ett förrådsskepp med okänt namn

[redigera] Rundandet av Godahoppsudden

16 december hade flottan passerat White River i Sydafrika, där Diaz hade vänt tillbaka, och fortsatt ut på vatten som var okända för européer. Eftersom julen var nära gav de kusten som de passerade Natal (jul på portugisiska), det namn som den fortfarande har.

[redigera] Moçambique

I januari hade de kommit till nuvarande Moçambique, ett arab-kontrollerat territorium på Östafrikas kust som var en del av handelsnätverket runt Indiska oceanen. Eftersom han var rädd att lokalbefolkningen skulle vara fientligt inställd till kristna utgav sig da Gama för att vara muslim och fick audiens hos sultanen av Moçambique. Med de ynkliga handelsvaror han hade att erbjuda kunde da Gama inte överlämna en lämplig gåva till härskaren, och snart började lokalbefolkningen genomskåda da Gamas och hans besättnings list. Da Gama tvingades lämna Moçambique av en fientlig folkmassa och seglade iväg från hamnen och avlossade sin kanon mot staden som hämnd [1].

[redigera] Mombasa

I närheten av dagens Kenya tillgrep expeditionen sjöröveri och plundrade arabiska köpmansfartyg – i allmänhet obeväpnade handelsskepp utan tunga kanoner. Portugiserna blev de första kända européerna som besökte hamnen Mombasa, men de fick ett fientligt bemötande och åkte snart därifrån.

[redigera] Malindi

Da Gama fortsatte norrut och steg i land vid den mer vänlig sinnade hamnen Malindi, vars ledare var i konflikt med dem i Mombasa. Där fann expeditionen för första gången bevis för hinduiska handelresande. De anlitade Ibn Majid, en lots från Gujarat vars kunskap om monsunvindarna gjorde att han kunde föra expeditionen resten av vägen till Calicut (nuvarande Kozhikode) på Indiens sydvästkust.

[redigera] Indien

De anlände i Indien 20 maj 1498. Därefter följde stundtals våldsamma förhandlingar med den lokale härskaren, Samoothiri Raja (zamorinen) , som mötte motstånd från arabiska köpmän. Till slut lyckades da Gama få ett tvetydigt brev om tillåtelse att bedriva handel, men han blev tvungen att segla iväg utan förvarning eftersom zamorinen insisterade på att da Gama skulle lämna alla sina varor som säkerhet. Da Gama behöll sina varor, men lämnade kvar några portugiser som fick order att starta en handelsstation.

[redigera] Återkomst

Vasco da Gama går i land vid Calicut, 20 maj 1498

Paulo da Gama dog på Azorerna under hemfärden, men sedan Vasco da Gama återvänt till Portugal i september 1499 blev han rikligt belönad som mannen som hade förverkligat en plan som hade tagit åttio år. Han gavs titeln "amiral av Indiska oceanen", och fick rättigheterna till Sines bekräftade. Dessutom fick han titeln Dom (greve) av Manuel I.

Da Gamas resa hade gjort det tydligt att Afrikas bortre (östra) kust, Contra Costa, var väsentlig för Portugals intressen: dess hamnar erbjöd sötvatten och proviant, material för reparationer, och möjligheten att vänta ut ogynnsamma årstider. Dessutom skulle kryddor visa sig bli ett betydande tillskott till Portugals ekonomi.

[redigera] Andra resan

12 februari 1502 seglade da Gama igen med en flotta bestående av tjugo krigsskepp, för att hävda portugisiska intressen. Pedro Álvares Cabral hade blivit skickad till Indien två år tidigare (då han händelsevis upptäckte Brasilien, även om vissa hävdar att det var avsiktligt), och då han upptäckte att de vid handelsstationen hade blivit mördade, och han även mötte mer motstånd, hade han bombarderat Calicut. Han tog också med sig siden och guld för att visa att han hade varit i Indien igen.

Vid ett tillfälle väntade da Gama på att ett skepp skulle återvända från Mecka, och beslagtog alla varor. Sedan låste de in de 380 passagerarna i lastrummet och satte eld på skeppet. Det tog fyra dagar för skeppet att sjunka och alla passagerare dog. [2]

Da Gama anföll och utkrävde tribut från den arabkontrollerade hamnstaden Kilwa i Östafrika, en av de hamnar som användes för att motarbeta portugiserna, han kapade arabiska handelsskepp och slog slutligen sönder en flotta från Calicut med tjugonio skepp, och erövrade i stort sett den staden. I utbyte mot fred fick han värdefulla handelsvillkor och en mycket stort byte, vilket gjorde honom mycket väl sedd vid Portugals hov.

När han återvänt till Portugal utnämndes han till greve av Vidigueira från land som tidigare tillhörde den framtida kungliga familjen Bragança. Han gavs också länsrättigheter och domsrätt över Vidigueira och Vila dos Frades.

[redigera] Tredje resan

Da Gama hade nu fått ett skräckinjagande rykte som "fixare" av problem som uppstod i Indien och han skickades dit en gång till 1524. Syftet var att han skulle ersätta den inkompetente Eduardo de Menezes som vicekung över de portugisiska besittningarna, men han dog kort efter att han anlänt till Calicut. Hans kropp begravdes först i Sankt Franciskus kyrka i Fort Kochi i Kochi i Indien, men senare återfördes hans kvarlevor till Portugal 1539 och jordfästes åter i Vidigueira i en ståtlig grav. Hieronymiternas kloster i Belém restes för att hedra hans resa till Indien.

[redigera] Arv

Portugisiska imperiet under Johan III:s regeringstid

Da Gama och hans fru, Caterina de Ataíde, fick sex söner och en dotter: Francisco da Gama, Conde da Vidigueira, Estevão da Gama, Paulo da Gama, Christovão da Gama, Pedro da Silva da Gama, Alvaro de Athaide och Isabel de Athaide da Gama.

Lika mycket som någon annan efter Henrik sjöfararen var da Gama ansvarig för Portugals framgång som tidig kolonialmakt. Förutom den första resan i sig själv var det hans listiga blandning av politik och krig på andra sidan jorden som placerade Portugal på en framskjuten plats i handeln vid Indiska oceanen. Det portugisiska "nationaleposet" Lusíadas av Luís Vaz de Camões handlar till stor del om Vasco da Gamas resor.

Efter da Gamas första resa förstod den portugisiska kronan att det skulle bli viktigt för att säkra utposter på Afrikas östkust för att behålla sina handelsvägar till Fjärran östern.

Hamnstaden Vasco da Gama i Goa är döpt efter honom, liksom Vasco da Gama-kratern, en stor krater på månen. Det finns tre fotbollsklubbar i Brasilien och en i Goa som har fått sina namn efter honom.

Da Gama rankades som #86 på Michael H. Harts lista över de mest inflytelserika personerna i historien.

1998 orsakade iakttagandet av 500-årsjubileet av da Gamas ankomst till Indien kontroverser, då en del indier ogärna ville fira en händelse som de anser hade en till stor del negativ påverkan på deras historia. [3].