Urban VIII
Wikipedia
Urban VIII, egentligen Maffeo Barberini, född 5 april 1568 i Florens, Italien, död 29 juli 1644 i Rom, var påve 6 augusti 1623 – 29 juli 1644, valdes vid Gregorius XV:s död till dennes efterträdare.
Barberini utsågs 1606 till kardinalpräst av San Pietro in Montorio.
Bullan In coena Domini mot kättare fick av honom 1627 sin sista utformning. 1631 sanktionerade han Lasaristernas orden, och han utbildade och gynnade den av hans företrädare 1622 stiftade Congregatio de propaganda fide samt lät 1627 för dess räkning uppbygga ett missionsinstitut, Collegium Urbanum. Han tvingade 1633 Galileo Galilei att avsvärja sig sina ”villfarelser”, och 1642 fördömde han genom bullan In eminenti Cornelius Jansens bok Augustinus, se jansenism.
Urban VIII var en stor ivrare för påvedömets världsliga makt. Han var den siste påve, som utvidgade Kyrkostaten, vilket skedde genom införlivningen av hertigdömet Urbino. Hans politik i Trettioåriga kriget (1618-1648) bestämdes av önskan, att kejsaren inte skulle bli för mäktig i Tyskland och Italien. I den mantuanska tronföljdsstriden, som inleddes 1627, segrade kejsaren i Italien, men påven förenade mot honom Frankrike och de katolska kurfurstarna och förmådde kejsaren i Regensburgfreden 1630 att avstå från Mantua och avskeda Wallenstein. Urban, blev därmed indirekt Gustav II Adolfs bundsförvant. Hans fortsatta politik bidrog till, att påvedömet stod utan inflytande vid Westfaliska freden.
Urban var en framstående konst- och litteraturmecenat; själv författade han en latinsk diktsamling, som vann mycket erkännande. Han lade ner stora summor på Roms och Kyrkostatens befästande och på en stående armé.
Giovanni Lorenzo Bernini var den mest framstående konstnären under Urban VIII:s pontifikat.
| Företrädare: Gregorius XV |
Påve 1623-1644 |
Efterträdare: Innocentius X |
