Sydostbrotten (fyrskepp)
Wikipedia
Grundet Sydostbrotten i norra Kvarken har, under åren 1862 till 1963 markerats med fyrskepp. Tre olika skepp har legat som en varning för de grundflak som vid lågvatten bryter ytan.
Skepp n:o 2A Sydostbrottet lades ut 1862 och tjänstgjorde fram till och med 1894. Det var ett segelfartyg och hon förde två gaffelsegel och två stagsegel som framdrivning i två master. Som fyrljus användes åtta rovoljelampor i en lanternin, fäst vid fockmasten. Lanterninen hissades varje kväll efter rengjöring under dagen. 1881 utrustades 2A med ångpanna för att driva ankarspel och hissning av lanternin. Dessutom installerades en ångmist.
1895 ersattes 2A med n:o 14 Svinbådan.
Fyrskepp n:o 33 Sydostbrotten blev det sist byggda fyrskeppet i Sverige. Hon låg på stationen mellan 1934 och 1964. Det var ett skepp byggt i stål och lanterninen var utrustad med en 1000 W strålkastarlampa som gav 27000 Hefnerljus. Dessutom fanns en nautofon, en tyfon, samt radiofyr och radiomistsignalapparat. Skålankaret vägde 1750 kg och till det fanns 450 meter kätting. Hon drevs av en råoljemotor på 400 hk och hade dessutom två stycken Bolindermotorer på 50 hk vardera som hjälpmaskineri. 1965 flyttade hon till Norströmsgrund i Bottenviken och låg där till 1970 då hon togs ur tjänst. Efter tjänstgöringen är hon ombyggd till en tremastad bark vid namn Amorina. Lanterninen står uppställd i hamnen i Luleå.
Idag är fyrskeppen ersatta av en kassunfyr.
[redigera] Källa
- "Fyrskepp i Sverige" av Björn Werner. ISBN 91-973187-0-1
