Sun Yat-sen
Wikipedia
Sun Yat-sen (det kantonesiska uttalet av hans namn 孙逸仙, pinyin: Sun Yixian, i Kina mer känd under namnet Sun Zhongshan, 孙中山), född 12 november 1866 i Xiangshan (idag efter honom omdöpt till Zhongshan) i provinsen Guangdong, död 12 mars 1925, var den kinesiske politiker som mer än någon annan kom att få äran av den revolution som avskaffade den sista kejserliga dynastin i Kina, något för vilken han åtnjuter respekt både i Taiwan och Kina.
Sun Yat-sen, som var son till en kinesisk lantbrukare men själv utbildad läkare, levde på grund av sin opposition mot den sittande manchuriska dynastin i exil från 1895. Han återvände till Kina 1911 under Xinhairevolutionen, då kejsardömet störtades. Han var landets första president 1911-1912. 1912 grundade han Kuomintangpartiet, som från början var ett radikalt parti. De reaktionära krafterna inom partiet fick dock snart övertaget och Sun Yat-sen bröt sig ur. Han gick ånyo i exil och försökte grunda en oberoende republik i södra Kina. Han blev president i Kantonregeringen 1917. 1925 gjorde han ett triumfartat intåg i Peking.
Han kritiserades för brist på organisationsförmåga, men hans tre grundsatser - nationalism, demokrati och sociala reformer - antogs av såväl Kuomintang som kommunisterna.
Wikimedia Commons har media som rör Sun Yat-sen
