Stridsyxekulturen
Wikipedia
Stridsyxekulturen, eller egentligen stridsyxekulturerna är ett samlingsbegrepp för en rad besläktade kulturer i norra Europa från omkring 3200 f.Kr. till 1800 f.Kr., i Sverige 2700 f.Kr. - 2350 f.Kr..
I Mellan-, Öst- och Nordeuropa heter kulturgruppen snörkeramisk kultur, efter den stora undergruppen snörkeramisk kultur i Tyskland, Polen, Tjeckien, Slovakien, Schweiz och Nederländerna.
Andra undergrupper är t ex den danska enkeltgravskulturen, den svensk-norska stridsyxekulturen, den finska båtyxekulturen och den ryska Fatjanovokulturen.
Stridsyxekulturerna är nära besläktade med den något yngre västeuropeiska Klockbägarkulturen. I sitt äldsta stadium har alla grupper av stridsyxekulturer en stridsyxa, snarlik den svensk-norska undergruppens äldsta yxtyp. I senare stadier finns det få stridsyxor i de centraleuropeiska områdena, emedan de är talrika i de norra och östra områdena. Stridsyxorna har troligen inte använts som vapen, utan haft en mer symbolisk funktion. T ex som statussymbol.
Gravarna är enmans eller dubbelgravar, ofta under flat mark, men ibland under en låg hög. Den döde ligger alltid i sovställning. Jämfört med trattbägarkulturen med sina megalitgravar och kollektiva begravningar verkar det ha skett en övergång till ett mer individualistiskt samhälle hos stridsyxekulturerna.
