Slaget vid Tannenberg (1410)

Wikipedia

Staty av Władysław II Jagiełło i Central Park i New York.

Återskapande av slaget år 2003.

Positionerna vid Inledningen av slaget (Svart och vitt=Tyska Orden, Rött och vitt=Polska styrkor Rött och gult=Litauska styrkor).

Positionerna vid slagets slutskede

Slaget vid Tannenberg också kallat Slaget vid Grunwald, var den europeiska medeltidens största slag och ägde rum 10 juli 1410 vid Tannenberg då samväldet Polen-Litauen med tjeckiska, vitryska, ukrainska, tatariska och moldaviska vasaller och allierade besegrade en riddarhär från den Tyska Orden förstärkt med tyska, franska, holländska, frisiska och engelska frivilliga riddare. Dessa hade lockats med falsk propaganda om att polackerna och litauerna var hedningar och att deltagande i kriget mot dem skulle leda till själens frälsning.

Tack vare mångfald av olika nationaliteter som stred under slaget så har slaget fått olika namn på olika språk:

Schlacht bei Tannenberg (Slaget vid Tannenberg) på tyska,
Žalgirio mūšis (Slaget vid Žalgiris) på litauiska,
Bitwa pod Grunwaldem (Slaget vid Grunwald) på polska,
Гру́нвальдзкая бі́тва (Slaget vid Grunwald) på vitryska,
Ґрю́нвальдська би́тва (Slaget vid Grunwald) på ukrainska och
Grünwald suğışı (Slaget vid Grunwald) på tatrernas språk.

[redigera] Styrkor

På den Tyska Ordens sida deltog omkring 21 000 man under ledning av stormästaren Ulrich von Juningen. Den polsk-litauiska unionens styrka under kung Władysław II Jagiełło bestod av cirka 34 000 stridande. (Slaget har i polsk historieskrivning fått sitt namn av byn Grunwald där den tyska trossen hade sitt läger och där slaget avslutades. I tyska källor uppkallades slaget däremot efter den intilliggande byn Tannenberg (på polska Stębark) framför vilken tyskarna i början av slaget haft sin slagordning uppställd.)

[redigera] Slaget

Striden såg ut att vinnas av ordensriddarna när de med sitt tunga rytteri lyckades att skingra de lättare rustade litauerna och tatarerna på den polsk-litauiska högerflygeln ledda av kung Władysław II Jagiełłos kusin Vytautas Didysis (Vytautas Den Store). Sen leddes ett tungt kavallerianfall personligen av den Teutoniska stormästaren Ulrich von Juningen mot den starkaste enheten i den polsk-litauska armén - Kraków regementet, som bestod av tunga riddare. Ordensriddarna lyckades att döda fanbäraren och fälla den polska enhetens regementsfalgga vilket spred stor skräck till intillstående enheter som såg sin starkaste enhet vackla. Kung Władysław II Jagiełło beordrade att man skulle sätta ihop en styrka som snabbt förstärkte och återerövrade Kraków regementets fana. Mycket tack vare vitryssarnas hårdnackade ståndaktighet i centern lyckades de tyngre rustade polackerna och deras tjeckiska allierade på vänsterflygeln att tillsut tränga bort ordensriddarna. Segern blir fullständig när de tidigare skingrade litauerna och tatarerna tillsut lyssnar på Vytautas Didysis uppmaningar och oväntat återvänder till slagfältet och deltar i jakten på de flyende ordensriddarna.

[redigera] Efterverkningar

Ordens stormästare Ulrich von Juningen och drygt 9000 av ordens här stupar. Segern ledde till att den jagellonska ättens ställning stärktes markant och blev upptakten till den polsk-litauiska stormaktstiden 1386-1696. Den Tyska Ordens tidigare dominans inom Nordosteuropa försvagades däremot helt.

Slaget vävs in i handlingen av nobelpristagaren Henryk Sienkiewiczs roman Krzyżacy (Korsriddarna).