Slaget om Sevastopol
Wikipedia
| Slaget om Sevastopol | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Andra världskriget | |||||||
 Östfronten vid tiden av slaget |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Tyskland Rumänien |
Sovjetunionen | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Erich von Manstein | Filipp Oktyabrskiy Ivan Petrov |
||||||
| Styrka | |||||||
| 350 000+ man | 106 000 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| ca 50 000 man döda, sårade eller tillfångatagna (24 111 7 juni - 4 juli 1942) |
6 000-11 000 döda 90 000-95 000 man krigsfångar |
||||||
| Kriget på östfronten |
|---|
| Sevastopol – Stalingrad – Kursk – Berlin |
Slaget om Sevastopol, även kallat belägringen av Sevastopol, var ett mycket blodigt slag på Östfronten (Operation Barbarossa under andra världskriget mellan Sovjetunionen och Nazityskland.
Sevastopol, beläget på Krimhalvön i Svarta havet, blev på allvar indraget i kriget i slutet av september 1941 när Wehrmacht Armégruppe Süd under marskalk Erich von Mansteins befäl nådde fram till Krimhalvön. Fram till slutet av november hade man erövrat hela Krimhalvön med undantag av Sevastopol och stadens omgivningar. I början av december gick sovjeterna till motoffensiv men tyskarna lyckades hejda Röda arméns offensiv i mitten av januari 1942 men staden höll stånd. Tyskarna inledde nu en förödande belägring av staden och använde sig av jättelika kanoner för att mala sönder staden. Sovjeterna höll dock stånd ända fram till början av juli 1942 när staden till slut kapitulerade.
Även om slaget slutade med ryskt nederlag var det en mycket dyrköpt för tyskarna. Ca 50 000 tyska soldater hade stupat, skadatas eller tagits tillfånga och förlusten i krigsmateriel var synnerligen omfattande. Förutom förlusterna hade mycket tid gått "till spillo" inför den stora framstöten mot Stalingrad och Kaukasus. I förlängningen bidrog pradoxalt nog segern till att Röda armén så småningom kunde ta initiativet och till slut besegra Nazityskland.
Under slaget deltog flera militära enheter från Tysklands allierade Rumänien.
