Skålgrop
Wikipedia
Skålgrop (förr: älvkvarn:1 ), huggen2 grop i storlekar från 8-10 mm diameter upp till över 300 mm diameter. Djupet på groparna varierar på samma sätt mellan någon millimeter upp till över 50 mm. Motivets storhetsperiod var under bronsåldern i samband med hällristningar, då vanligtvis på rundhällar men även flyttblock , stenar och block i kantkedjor på gravhögar, bildstenar, hällkistor:3, dösar:3 kan uppvisa skålgropar . Även gropar som med säkerhet är mer sentida har konstaterats på kyrkogårdsmurar. Det finns till och med en vittnesuppgift som talar om bruk av skålgropar så sent som år 1923, (läs om det hos UKF).
Den vanligaste tolkningen av groparnas funktion är att dom skulle ha haft någon roll i fruktbarhets- och offersammanhang, vissa menar att man rituellt skulle malt säd i dom, många av groparna finns i anslutning till forntida åkrar, men det är långsökt då många av groparna är mycket tunt ristade samt att det förekommer lokaler med stora mängder gropar på bergsknallar långt från åkerkanten, då ofta i eller i anslutning till fornborgar. Även andra användningsområden har föreslagits.
Skålgropar kan även förekomma naturligt -- som ett resultat av forsen framskridning, exempelvis Storforsen -- och då är de vanligtvis betydligt djupare (upp till 0,5 - 1 m), snarare "grytor".
Noter:
- 1 Den äldre benämningen älvkvarn syftar på att de på olika håll i landet -- för inte allt för länge sedan -- troddes vara knutna till älvor.
- 2 Man brukar säga "ristning" men skålgropar och hällristningar är skapade med en knacksten, ungefär som en stenhuggare med hammare och mejsel.
- 3 Hällkistor och dösar är daterade till slutet av stenåldern. Det gäller även dom tidigaste svenska jordbruksristningarna, då vanligtvis i form av fotsulor, kultyxor samt grupper av skålgropar i olika formationer.
