Älvor

Wikipedia

Älvor var i folktron ett kollektiv kvinnliga andeväsen som i skymningen och vid soluppgången kunde ses dansa över ängar, öppna fält och mossiga marker. Den suggestiva bilden av dimslöjor som dansande älvor är dock en produkt av romantisk diktning – vanligt var däremot att älvorna var helt osynliga och blott kunde höras, ofta som fågelkvitter. Där älvorna dansat uppträdde en ring (älvring eller älvdans) av antingen onaturligt friskt eller onaturligt glest växande gräs. Ibland bestod ringen av svampar, och det är i själva verket en i ring växande svampart som (över)göder gräset och ger upphov till detta fenomen. Att uträtta sina behov i en älvdans ledde ofelbart till sjukdom och olycka.

Älvornas främsta roll var som sjukdomsalstrare. En person som hade "fått älvorna" tänktes ofta ha fått sjukdomarna blåsta på sig av dessa, och då lika botar lika antogs ett kraftigt motblåsande, till exempel med en blåsbälg, ha kurerande effekt. En annan möjlighet var att smörja i s.k. älvkvarnar (i själva verket skålgropar, en slags hällristning från stenåldern) med fett och möjligen offra lite guld i den, som kavts av från en ring eller dylikt.

Vissa uppteckningar nämner en älvadrottning och/eller en älvakung. Herr Olof och älvorna är en berömd medeltidsballad där protagonisten, påväg till sitt bröllop, inbjuds i älvdansen av älvadrottningen, men eftersom han känner till att tiden förflyter snabbare i älvdansen än utanför nekar han, något som leder till att han får sjukdomar kastade efter sig. Han avlider kort efter att han nått fram till bröllopet, och hans älskade dör av sorg.

Älvorna är etymologiskt besläktade med de alfer som förekommer i nordisk mytologi. Den mytologiska kopplingen är dock oklar. Även bland andra germanska folk som engelmän och tyskar feminiseras alferna i medeltida folktro och kopplas ihop med sjukdomar. Likheter kan även noterats mellan älvorna och övernaturliga väsen i de keltiska kulturerna, till exempel de iriska sídhe.

Älvor förekommer även rikligt i dansk folktro, där de vanligen kallas elverfolk eller ellefolk. Som solitärväsen uppträder en elverpige med många av de attribut som i södra Sverige innehas av skogsrået (bl.a. urgröpt rygg). De danska älvorna föredrar att bosätta sig i högar, vilket skildrats av H. C. Andersen i sagan Elverhøi.

De feer som förekommer i romanska folksagor och i anglosaxiska konstsagor (som Tingeling i Peter Pan) har ibland översatts med ordet älva. Det finns dock ingen historisk koppling mellan älvor och feer.

[redigera] Externa länkar

• ((Danska)) Elverfolk, artikel från Salmonsens konversationsleksikon, 2:a utg. (1915–39).