Sinaihalvön

Wikipedia

Sinaihalvön

Sinaihalvön är den halvö i Egypten som skiljer Afrika från Asien. Sinaihalvön gränsar i norr mot Medelhavet, i väst mot Suezviken och Suezkanalen, i öst mot Akabaviken och Negevöknen och i söder mot Röda havet. Den har en yta på cirka 60 000 km². I nordöst gränsar Sinaihalvön mot Israel. Området utgörs nästan helt av öken.

På Sinaihalvön ligger Sinai berg, idag kallat Jabal Musa, intill Katarinaklostret från omkring år 500.

Halvön delas in i flera egyptiska guvernorat. Den södra delen kallas Janub Sina' (Södra Sinai) och den norra Shamal Sina' (norra Sinai). De tre andra guvernoraten strålar samman vid Suezkanalen, dessa är As Sowais, i södra delen, Al Isma'illiyah i mitten och Bur Sa'id i norr.

Sinaihalvöns största stad är Port Said med en befolkning på ungefär 500 000 invånare. På hela halvön bor ungefär en miljon människor.

[redigera] Historia

Sinaihalvön befolkades ursprungligen av monitufolket och kallaes av dessa Mafkat eller Turkoslandet. Under Egyptens första dynasti eller tidigare bröt egyptierna turkos på Sinaihalvön, och även vid Wadi Maghareh och Serabit el-Khadim. Gruvplatserna fungerade årstidsvis under tusentals år, men försök i dagsläget att utvinna mer turkos har visat sig oekonomiska. Turkosgruvorna kan vara världens tidigast kända gruvor.

[redigera] Modern historia

Mamlukerna i Egypten kontrollerade Sinaihalvön mellan 1260 och 1518, då den osmanska sultanen Selim förgjorde dem vid slagen vid Marj Dabiq och al-Raydaniyya. Från då fram till tidiga 1900-talet var Sinaihalvön under Osmanska rikets kontroll. 1906 blev det en del av det brittiskstyrda Egypten, då osmanerna gav efter för det brittiska trycket att få området. Gränsen som britterna skapade går i en nästan rak linje från Rafah vid Medelhavet till Taba i Aqababukten. Den här gränsen är idag gräns mellan Israel och Egypten.

1948 passerade egyptiska trupper genom Sinaihalvön på sin väg för att invadera den nyskapade staten Israel, som skapats för genom ett FN-beslut att dela landet mellan judar och araber. Under 1948 års arab-israeliska krig äntrade israeliska trupper den nordöstra hörnan av Sinaihalvön, men drog sig tillbaka kort efter på grund av påtryckningar från Storbritannien och USA. Enligt fredsavtalet från 1949 behölls Sinaihalvön under egyptisk kontroll, men delar av den demilitariserades.

1956 utnyttjade Egypten sin kontroll över Sinaihalvön för att införa en blockad mot hamnen i den israeliska staden Eilat. Följt av detta invaderade Israel, med stöd från Storbritannien och Frankrike (vilka ville återta kontrollen över Suezkanalen) Sinaihalvön, och tog kontroll över hela halvön på ett par dagar. Flera månader senare drog Israel tillbaka sina trupper från halvön, efter kraftiga påtryckningar från USA och Sovjetunionen. Efter detta stationerades FN-trupper (UNEF) på halvön för att förhindra eventuella framtida ockuperingar av den.

1967 förstärkte Egypten sin militära kontroll över Sinaihalvön, förnyade blockaden över Eilat, och beordrade den 16 maj att UNEF skulle lämna halvön omedelbart. Som svar på detta startade Israel sexdagarskriget som ledde till att den egyptiska armén besegrades, och Israel tog över hela halvön. Suezkanalen, som nu kontrollerades av Israel, stängdes.

Under Yom Kippur-kriget byggde egyptiska trupper pontonbroar över Suezkanalen och stormade den starka Bar-Lev-linjen för att ta kontroll över det mesta av den östra stranden, som består av mark 20 kilometer in i Sinaihalvön. Kriget slutade med trupper från båda länderna på båda sidor om kanalen. Israel drog senare tillbaka sina trupper från den västra delen av kanalen, och egyptierna återöppnade snart Suezkanalen.

1979 skrev Israel och Egypten under ett fredsavtal där Israel gick med på att ge över all kontroll över Sinaihalvön till Egypten, trots att stora oljereserver nyligen hittats i regionen. Israel drog tillbaka sina trupper under ett antal år och 1982 var alla trupper borta. I och med tillbakadragandet av israeliska trupper övergavs också flera israeliska bosättngar, exempelvis staden Yamit på nordöstra Sinaihalvön.