Shaikh Sa'di
Wikipedia
Shaikh Sa'di (persiska: سعدی, "den lycklige") eller Saadi (egentligen Mushrif-ud-Din Abdullah), född 1184 och död i Shiraz cirka 1292, är en av medeltidens stora persiska poeter. Han är känd som en sufisk tänkare, och flera av hans verk tillhör sufismens klassiker.
Sa'di studerade arabisk litteratur och islamisk vetenskap i Bagdad vid Nizamiyyah-universitetet 1195–1226. Som andlig vägvisare hade han sufishejken Shahabuddin Suhrawardi. Sa'di var även en flitig resenär och tillbringade en stor tid av sitt liv som kringvandrande dervisch. Han besökte islamiska länder som Shamat (Syrien), Palestina, Hijaz (Arabien), Yemen, Rum (Turkiet) samt Egypten under en period av nästan trettio år. Vid ett tillfälle skall han ha blivit tillfångatagen av korsfarare.
Sa'di blev publicerad på svenska första gången i september 1918 med lärodikten Bûstân ("Lustgården") i översättning av Eric Hermelin (1860–1944). Upplagan trycktes i 440 exemplar, varav 400 är numrerade. Nummer 1 och 2 erhölls av Konung Gustav V (1858–1950) och Kronprins Gustav Adolf (1882–1973). Dessa specialinbundna exemplar finns idag på Tullgarns respektive Stockholms slott.
[redigera] Sa'di i svensk översättning
- Lustgården, 1918 (Norstedt)
- Golistan eller Rosengården / av Shejk Muslihedin Saadi från Shiraz, 2003, ISBN 91-631-4084-5 (Iransara kulturcenter)
